TACK för all omtanke, alla hälsningar här, på Facebook, via mail, sms osv.
Jag läser allt men orkar inte svara, vill bara vara ensam just nu.
I går kväll så begravdes Sigge Svamphund av sin älskade bästa människovän Pinnaffären, egentligen heter han Patrick.
En så fantastiskt fin gest från Patrick att göra detta.
I den stilla ljumna sommarkvällen så la vi Sigge till hans sista vila i en vacker skog på en mycket vacker plats.
Där kan han titta på den vackra bäcken, ha koll på alla svampar.
Han fick med sej bollen han fick av sina älskade människovalpar Oliver och Adam och självklart en grankotte.
Jag lever i en kolsvart tillvaro, men en dag kommer jag att hitta en springa av ljus igen.
Tvingade mej till skogen en stund idag.
Gick förbi de svampar som finns, bara grät och sparkade sönder ett antal gamla stubbar.
Men nånstans så tror jag att Sigge var med i skogen och tittade på mej med sin kloka blick.
TACK alla som hedrar Sigges minne genom gåvor till Snuffefonden.
Jag kunde aldrig drömma om att de skulle få så mycket som hitills trillat in och kommer att hjälpa så
många behövande.
Av en vän har jag fått två så vackra dikter
Matte, du behöver inte gråta, du vet att jag älskar dig
Matte, du behöver inte tvivla, du har gjort ditt bästa för mig
Tänk på alla tasspår vi lämnat efter oss överallt
Både i sommarens hetta och på vintern när det är kallt
Vi har lämnat tassavtryck i hjärtan över hela landet
Vi har delat med oss av hur ägare ska hitta bandet
Att veta hur hundars nos fungerar ihop med svampens lukt
Hur vi vovvar vet att det bara saknas lite fukt
Jag har lärt ut mina konster till många hundar
Du kan se mig med dom när du blundar
Matte, var inte orolig över mig
Du vet att jag kommer vänta på dig
Precis som andra människor och Siri väntar nu
De väntar på mig på andra sidan bron, det vet du
Så matte, jag vet att det gör ont i ditt hjärta
Men du vet att du besparar mig smärta
Gläd dig åt alla våra gemensamma år
Var glad åt alla dessa spår
Som vi lämnat i alla hjärtan och i skogen
Som vi valt att gå i istället för på krogen
Matte, jag kommer alltid älska dig..
Anna med flock
9 juli 2016 14:19
Beklagar din oerhörda förlust! Jag fick själv ta bort Tim hastigt i april och även om vi alla har vår egen sorg så vill jag bara säga att jag tänker på dig, dom lämnar tomrum som inte går att fylla men med tiden kan man förhoppningsvis minnas det mesta med ren glädje. Oavsett hur länge vi får ynnesten att ha dom hos oss så är det alltid för kort tid... Kram!
http://https://timsevimse.wordpress.com
Christina Johansson
9 juli 2016 15:04
Jag tänker på dej Helena och Sigge. Det är med sorg i hjärtat.
Åh, vad Patrick var duktig och omtänksam när han hjälpte till och följde Sigge till sista vilan. Det var vackert gjort av honom.
Vila nu kära Helena, det behöver du efter allt som har hänt.
Kram kram till dej och kram till Änglahunden Sigge.
Eva H
9 juli 2016 16:05
Nu handlar det om att du ska ta hand om dig själv! (O katterna då iofs.)
Gå du i skogen o sparka på stubbar så länge du behöver.
Kram!
http://fyrfotingar.blogspot.se
Tarzan och Sessan ❤️❤️🐱🐱
9 juli 2016 16:44
Vi kommer att sakna dig Sigge Svamphund och din fina Blogg. Vi har följt dig och din matte i några år nu ich kan inte fatta att du nu vilar dina tassar bortom regnbågsbron 🌈
Sov gott, Sigge Svamphund
Kram till dig Helena
http://katternasblogg.blogg.se
Sonja
9 juli 2016 17:28
Beklagar sorgen! Har följt duktiga Sigges blogg under en längre tid och han kommer att lämna ett tomrum efter sig. Förstår precis vad du går igenom efter flera egna förluster. Kram!
http://www.hundkonsultsonja.se
Björn
9 juli 2016 17:47
Din känsla av tomhet tror jag vi alla förstår. Vi som mist en kär familjemedlem vet hur oändligt många tårar det finns. De vill aldrig ta slut.
Dikterna var fantastiskt vackra och berörande!
Tröstkram från en trogen daglig följare av Sigges fina blogg.
Eva
9 juli 2016 19:03
Nu har Sigge fått den bästa viloplatsen. Vilken underbar Patrick. Massor av kramar. ❤
Berit E
9 juli 2016 19:09
Det är väl i stort sett det man kan göra - gråta och gråta, sparka på stubbar eller nåt liknande bara för att uppleva att allt är precis lika svart ändå. Men så den där känslan - tack och lov för den - att den älskade vännen finns där ändå. På nåt sätt. Man riktigt hör stegen. Och känner närvaron.
Och så småningom visar sig ju den där strimman av ljus. Trots allt.
Så fina dikter du fått. Det hjälps inte Helena - tårarna rinner på mig också.
http://kasperian2.blogspot.se
Bengt
9 juli 2016 20:38
Vad fint gjort av Patrick.
Jag är helt säker på att Sigge in sin "hundhimmel" ler mot mot alla hans vänner här både två- och fyrbenta.
Tag väl hand om dej och dina katter, även om den första tiden blir svår.
Jag har tänkt på dej och Sigge under dagen.
Men Siggge fick ett underbart fint "hundliv" när han hade sådan tur att han kom till rätt matte.
Kramar från Bengt