Jag har varit en extremt upptagen hund.

Började redan igår kväll när jag skulle göra kvällstoalett.

 

Hm, jag befinner mej utanför ena pizzerian och där inne sitter det nån jag känner.

Drabbades av passa ingången ett par minuter.

 

Ut kom Susanne som jag inte träffat sen svampträffen i höstas och med sej hade hon nån som heter

Janne.

Utsåg honom till min senaste bästa människovän.

De bor väldigt långt bort men är i Malmköping för att titta på Bombmurklor ihop med Pinnaffären.

 

Fotografering av mej pågår.

Distraherades med en pinne.

Gick en sväng med dom innan jag gick hem och sov.

I morse grejade matte med MYCKET trevliga saker, mackor till mej, ryggsäck och sånt.

Så kom mattes mamma och hämtade oss.

  Hamnade i Engelska skogen.

Jättebra, var evigheter sen jag var där sist.

 

Äsch, kall natt och onödiga isen lever.

 

På en del ställen så lever minsann fulvintern också.

Fast de blir färre och färre.

 

Bäcken var i alla fall i alldeles utsökt skick.

Massor med underbart forsande vatten.

Kontrollerade en massa andra viktiga hundsaker.

Tittade till mina engelska kompisars hus där allt var precis som det skulle.

 

Fortsatte i skogen för nu skulle jag fixa en del jobb som fyrbent etappledare.

 

Typiskt arbete för mej.

Flytta på ett felplacerat träd.

 

Gå ni, jag kommer sen.

Har nämligen ett litet utsökt spa här som kräver min uppmärksamhet.

 

Alltså jag vidhåller att spänger är överskattat.

Det är mycket bättre att gå i vattnet.

Kollade noga vattenkvalitén som är fullt godkänd för vandrande hundar i behov av pälsvård.

 

Kollade så mattes mamma klarade av att vandra.

Hon är ju inte lika mycket i skogen som jag.

 

Som sagt spänger är onödigt.

Hade mycket skoj i alla bäckar jag inte testat sen i höstas.

 

Vad är detta för skämt?

Jag hade minsann stora planer på att simma i Pilati sjö.

Men där hade onödiga isen inte dött.

Får väl simma nästa gång då.

Var fikapaus där.

 

Nä, jag har absolut INTE käkat två egna mackor.

Jag svälter!!!!!!!!!

Fick en del av både mattes macka och av hennes mamma också.

Krävs massor med energi att jobba så hårt som jag gör.

 

Det finns faktiskt svart på vitt att jag är fyrbent etappledare.

Etappen är 16 km så av den anledningen delar vi den med en annan, alldeles för mycket att sköta ensam.

 

Det finns hopp för Pilati sjö.

Här fick jag i alla fall lite sjövatten under tassarna.

 

Bombhundsjobb pågår.

Här hittade jag en ny lokal förra våren och skulle kolla om det fanns Bombmurklor nu.

 

Jodå det fanns ett gäng även i år.

 

Sen var det mera jobb.

Det här enorma graneländet har haft den dåliga smaken att trilla rakt över leden.

Hindrade framkomligheten för både hundar och människor.

 

Matte sågade bort en massa grenar som jag och hennes mamma flyttade bort.

 

Nästan klart och nu väntar stora testet.

Jo mattes mamma som snart fyller 82 år kunde utan problem klättra över.

Alltså kommer vandrare fram i väntan på att chefen kommer med motorsågen.

Matte sa att det är inge idé att nån gnäller för klarar 82 åriga mamma att klättra över så

gör alla det.

 

Kollade en annan arbetsplats.

Jo det satt en Bombmurkla där också.

Skylten informerar vandrare om att de är en kolarkojsruin där.

 

Överallt i skogen så finns det såna här små bäckar som porlar.

Noggrant testade av mej.

 

Klantmatte!

Var på väg tillbaka när hon upptäckte att hon tappat mitt onödiga koppel.

Gick tillbaka en bit och hittade det.

Fast enligt mej kunde det ha legat kvar i skogen.

 

Mer jobba.

Ett par små Stenmurkelvalpar hade fötts.

Strålande tider väntar.

Lyckades dessutom möta ett par vandrare, sällsynt att man träffar dom.

Och en himla tur att granen är åtgärdad.

 

I munnen har jag en handske som mattes mamma hittade åt mej.

Mycket bra.

Hade en del skoj med den fast nu är den gömd för kommande behov.

Åkte hem och sov.

Behövdes efter många timmar i skogen.

Hörde nåt om passa huset ett tag ikväll för matte ska gå och träffa Susanne och Janne.

I morgon väntar jobb tror jag, hörde nåt om att visa Bombmurklor för dom.