Jag hade mycket väl kunnat tänka mej en bra upptagen dag även idag.

Men den turen hade jag inte.

Inget åka nånstans blev det.

Så är det bara de plogade ställena som går att komma fram på.

Tråkrundor!

Vid sjön så såg jag människor och något märkligt.

Ville kolla men närmaste vägen är ju oframkomlig.

Här funkar det.

Plogat och lätt att komma fram.

På isen är det en pump och en lång slang.

Under vita eländet är det en massa vatten innan det blir is,

De håller på och pumpar bort vattnet från isen.

På lördag ska de ju ordna trevliga simbassänger till mej när de tar upp is och så är det världspremiär för

den där strykjärnscurlingen.

Fast just nu är det synnerligen osäkert om det blir nåt av eftersom isen dessutom är dålig.

Gick tillbaka och försökte roa mej med en vägkon, gick inte.

Jag håll på att fastna.

Spårvägen verkar fortfarande vara stulen.

Försökte pinka fram den.

Bara att inse att det inte funkade.

Fastnade i lappmöglet.

Befinner mej på Vilda grisvägen.

Nånstans där nere så hör jag hur det rinner vatten i bäcken.

Omöjligt att komma dit, knappt att jag lyckades se den.

Om det varit trevlig barmark så hade jag kunnat gå in här och gått en bra runda i skogen.

Går inte att komma in i skogen.

Min lilla, lilla spabäck kom jag i alla fall åt.

Får väl vara glad för det lilla i dessa fulvintertider.

Men det var ett elände att ta sej upp på vägen igen.

Tur att jag är en vältränad hund.

Den där bra granen jag hittade för några dagar sedan var fortfarande användbar.

Slapp alltså förstoppning idag.

Det är inte lätt att vara granbeoende hund när det är så här vidrigt.

Finns nästan inga användbara granar längre.

Vände och bestämde att jag skulle kolla Dunkvägen som var plogad..

Hörru matte, jag tror jag har hittat den där typen Kung Bore.

Började genast sjunga hundarnas kampsång.

Jo då där ligger han och flinar eländet.

Han bör somna omgående och aldrig mer vakna eller hålla sej norr om Mälaren i alla fall.

Om jag går in mellan granarna och en bit in i skogen så har jag mina älskade dunkar gömda.

Dunkbus livar alltid upp tillvaron.

Äsch!!

Undrar om jag kan greja med dom innan det blir höst?

Kom bara över drivan sen höll jag på att drunkna.

Hundlivet är pest när jag inte kan gå som jag vill.

Skulle gå hem.

Då började det komma en massa mera vitt äckel.

Sol, blåst och plusgrader tack så livet blir normalt igen.

Jag har faktiskt massor med viktiga saker att göra i mina skogar.

Hörru matte, det är möjligen inte så att du behöver till Tråkapoteket eller så.

Tänkte att Siris kylskåp finns ju bakom en snödriva.

Nähä, den turen hade jag inte.

Gick hem till tråkhemma.

Eftermiddagen så hälsade jag på i Prylaffären och fick godis och inventerade pinnar i Pinnaffären.

Träffade några av alla mina bästa människovänner också.

Avbrott i tråktillvaron, har haft massor att göra idag.

När jag gjorde morgontoalett så träffade jag Rottis Helga.

Klok hund hon Hlega för hon vill inte gå ut i fulvintervädret.

Gick hem en stund och trodde jag skulle ut och åka.

Jaha så var bra smitvägen till Siris kylskåp borta.

Den ska finnas nånstans bakom bergen.

Men titta där!

Schäfer Freja som jag inte har träffat på flera tusen år.

Fast hon var mest intresserad av mattes godisficka.

Så skulle jag fortsätta.

En gång i tiden så fanns det en känd spårväg i Malmköping.

Kan meddela att den numer är stulen och där den gick är det oframkomligt.

I skogen gick det att ta sej fram eftersom Schäfer Freja går där varje dag så det är lite upptrampat.

Passade på att städa också.

Ska inte ligga grenar och skräpa.

Skulle hem för enligt matte hade vi dåligt med tid.

Men jag hann i alla fall med att besöka en av mina affärer.

Både godis och bus med rosa elefabten.

Gick hem och hämtade saker, matte blängde på den inplogade lappmögeldrivan som ska föreställa min bil.

Åka buss skulle jag istället.

Bussen kom mycket försent på grund av hala och moddiga vägar.

Matte frågade chauffören om han stannade vid en viss hållplats.

Nä var ligger den var svaret.

Sen så stod vi upp i tre mil.

Resten av bussens passagerare såg till att varje person tog upp två platser och resa sej för en kvinna

och en oren hund det gör man inte.

Äntligen slut på den extremt jobbiga resan.

Matte valde att gå av tidigare eftersom chauffören påstod sej inte känna till rätt hållplats.

Bra då hann jag kolla av lite mer av stan.

Äntligen lunch för en utsvulten hund.

En massa köttbullar, pasta och vegetarisk pastasås passade mej alldeles ypperligt.

Fikade också och åt ett par kakor.

Sen skulle jag ut en sväng.

Gissa vart matte skulle?

Jo som vanligt Arlomattens tråkjobb.

På väg dit så konstaterade jag att basäsongen närmar sej.

I alla fall i obadade Eskilstunaån.

Fick inte bada där i dag heller.

Gick tillbaka till mattes mamma.

Nu väntade jobb, matte skulle till Bödeln och jag skulle passa mattes mamma.

Matte försvann och jag jobbade hårt med passningen.

Matte återkom och nu ska hon vara FÄRDIG igen, fast det tror hon inte på.

Sen mitten av september har det blivit 15 tortyromgångar hos den där Bödeln så det räcker sen länge.

Så var det dags att åka hem.

Nu var det ordning, bussen kom innan den skulle och det fanns gott om plats för alla.

Jag var en trött hund så jag sov hela vägen hem.

Ska faktiskt fortsätta att sova tror jag.

Men jag är mycket nöjd med en sån här trevlig upptagen dag, såna borde inträffa oftare.

Ska fortfarande gå i ide.

Hade ordentliga planer på det i morse, men så började matte prata i telefonen.

Första samtalet då hörde jag bara att vara i Eskilstuna om en halvtimme var en omöjlighet.

3 mil dit, Hulken är en snödriva och väglaget var snorhalt skulle inte tro att det hade gått.

Nästa samtal gick mer ut på att det skulle fungera bra och då kommer jag.

Tredje samtalet då hörde jag orden lunch och Sigge vara kvar.

Alltså bestämde jag mej för att idet får vänta nån dag.

Skulle ut och var fullt inställd på att åka och käka lunch och eventuellt passa mattes mamma medan

matte ägnade sej åt nya favoritsysselsättningen besöka Bödeln.

Nähä, inget åka nånstans inte, var tydligen inte idag som gällde.

Gå till Vilda grisvägen och den där trevliga granen hade ju varit bra.

Blev inte så, närmaste skogen skulle enligt skitmatte duga.

Hittade med möda en tall som gick att använda, föredrar granar.

Motion får jag för det var bra kämpigt att ta sej där ifrån.

Vägen mot skidbacken fick duga.

Där fanns det hjulspår så den var framkomlig.

Bra val.

Människor hade grillat korv och lämnat smaskiga rester till mej.

Kollade ordentligt så jag inte missade något.

Hemma finns det ju aldrig nån mat.

Hm, undrar om ett sånt här närt kan vara bra att ha till nåt?

Kom fram till att det kan det säkert, men eftersom jag inte hade något akut behov av det så fick det 

vara kvar.

Sist jag gick här så hade Ekorre varit snäll och fixat en massa kottar till mej.

Men det var då, nu lyckades jag med möda hitta en av dom.

Tycker faktiskt att jag ser väldigt tuff ut med kotte i munnen.

Tyvärr är den full med äckligt vitt, men det smälte snabbt.

Jobbarabstinensen är svår.

Försökte faktiskt gräva fram arbetsplatser.

Tänkte att jag skulle kunna hitta åtminstone gamla Trattkantareller.

Livet är pest!

Lyckades aldrig nå barmarken som jag vet ska finnas nånstans djup där nere.

Den där Kung Bore och hans jädrans fulvinter borde resa till nån annanstans norr om Mälaren.

Hela min tillvaro blir eländig.

Tänkte att jag skulle gå till sjön och kolla vattnet under trädstammen.

En gång för länge sen så fanns det en stig här men det var då.

Nu kan jag glömma att gå här, undrar om jag kommer fram mer i år?

Den där tallkvisten SKA jag ha!

Fick kämpa ordentligt för att komma dit och lika eländigt att ta sej tillbaka.

Här borde jag kunna jobba.

Jag vet att det finns massor med Vinterskivling på lågorna.

Men det går inte att ta sej dit.

Gissa vad detta är?

Synd att jag inte hade kameran för matte snörullade.

Vad hon sa det vill ni inte veta.

Dagens glädjeämne.

Växte blodpudding i ihåliga trädstammen.

Växer ingen där längre.

Stackars små tallar, de tål inte heller fulvintern.

Dags för förändring nu.

Nä nu är jag trött på att hela tiden fastna i lappmögeleländet och inte kunna gå där jag vill.

Lika bra att gå hem och inta idet.

Släpades ut på eftermiddagsrunda, kom fortfarande ner en massa äckligt vitt, slutar aldrig.

Undrar om det är i morgon matte har dejt med Bödeln och jag ska käka lunch?

Matte pratar mest om att må det nu vara sista besöket där, men det har jag ju hört länge.

Kanske, kanske kommer den dagen när allt ÄNTLIGEN lyckas bli bra.

Jodå idet är förberett och klart.

Men skitmatte krånglar, hon har saker som måste göras innan vi kan göra slag i saken.

Fulvintern den bara fortsätter och fortsätter.

På väg ut för att försöka hitta nånstans att gå.

Inte lätt eftersom lappmöglet har förstört mängder med bra vägar.

Träffade Schäfer Frejas husse, men Freja var inne så henne såg jag aldrig.

Usch!

Äckligt vitt elände upp till magen.

Hur ska andra hundar lyckas uppfatta att jag varit där?

Tog mej i alla fall till Vilda grisvägen.

Där gick det att ta sej fram.

Nu börjar det vara riktigt kris.

Titta på granarna, hur ska jag kunna göra mina behov?

Matte för skjutsa mej till Gröna männenskogen varje dag så jag kan använda vinterdasset där annars

drabbas jag av akut förstoppning.

Titta vad jag hittade!!!!!!

Vatten!

Underbart så jag utnyttjade det ordentligt.

Var mindre underbart att komma upp på vägen, fastnade flera gånger.

Matte hörde hur det närmade sej en traktor så jag valde den här vägen.

Vid normalt väder så kan jag efter en liten bit gå in i skogen och gå en mycket bra runda.

Vilket fynd!

En bra användbar gran!

Blir alltså den här vägen varje dag så länge fulvintern stannar.

Nu går det ju inte att gå den där bra rundan i skogen så jag vände.

Har hört att i vissa kulturer har de kastmärken.

Provade att ha ett men kom fram till att jag klär bäst utan.

Vad skulle jag ut här och göra?

Höll på att fastna igen.

Kämpade länge innan jag kom loss.

Måste komma ihåg att nu är det så där dötrist att det bara är de plogade vägarna som fungerar.

Gick hemåt, fanns inget skoj alls.

Hundlivet är bedrövligt just nu.

Träffade Foxterriervalpen.

Han ska vara elev hos mej när årets kurser börjar.

Om det nu nånsin blir barmark och svampsäsong igen.

Gick hem och slappade och funderade på om det var dags att gå i ide för fulvinteranfallet fortsatte.

Nä inte det.

Har blivit eftermiddag och jag trodde att jag skulle åka med min bil.

Övervakade noga när matte grävde fram den.

Men jag skulle inte ut och åka, hon ville bara se att Hulken fortfarande var grön och inte vit.

I bland kan man använda trottoarerna och ibland blir det tvärstopp.

Titta här då, antydan till spa vid torget.

Fick inte spa där, enligt skitmatte ska jag inte skrämma slag på halva Malmköping med spaskallen.

Träffade flera stycken av alla mina bästa människovänner och umgicks en del.

Gick hem och framförde att nu är det dags att vi går i ide.

Jo sa matte men innan dess så måste hon göra något.

I morgon ska ett telefonsamtal ringas och en tid ordnas.

Gissa vem som ska få äran att se henne igen???