Dagen började hur bra som helst.

Jag skulle ut och åka med min bil till bra skog.

Början på min långa Sörmlandsledsetapp.

Här var det väldigt länge sen jag var och tyvärr rådde det fulvinter.

Lika illa inne i skogen.

Men det var bara Rådjur som hade vandrat på min etapp.

Struntade i leden eftersom det inte skulle gå att ta sej fram på den bra rundan.

Inne i skogen så insåg jag att snart, mycket snart kommer jag att ha en bra nästansjö.

Att jag hade spaat i några miljoner med spagropar redan hade inte med saken att göra.

Ibland var skogen snöfri och trevlig.

Hade massor att kolla.

Egentligen är det perfekt biotop för Bombmurklor men några såna hittade jag inte.

Däremot så hittade jag den där tunnan som på nåt märkligt sätt hamnat i skogen.

Länge sen jag rullade tunna så jag rullade massor.

Sen skulle jag till min bil.

Trodde jag skulle åka hem men..............

Den här vägen är MYCKET trevlig.

Ungefär här så blir hastigheten 100 km och det körde matte.

Bra eftersom jag ansåg att det var bråttom.

TJOHO!!!!!!!!!

Grisöronaffären, nu ska jag shoppa!!!!

Kollade om jag skulle önska mej nån leksak när jag fyller om exakt en vecka.

Fortfarande lyckligt ovetande om att det kunda ha slutat med att jag inte skulle finnas kvar om en vecka.

Den här stora lådan med oxblodsgodis den ska jag ha i födelsedagspresent.

Skulle passa mej ypperligt.

Vägde mej.

Självklart måste jag käka massor med mer godis.

Att matte pratade om perfekt svamphundsvikt det lyssnade jag inte på.

Kollade vid kassan och fick en massa godis.

Käkade helt enligt rutin en torkad korv också.

Sen skulle jag åka hem.

Både jag och matte var lyckligt ovetnade om att vi åkte mot katastrofen.

Det kördes 100 så länge det var den begränsningen.

In i Malmköping och vid skolan blir det 30.

Matte är laglydig körde i 30 och saktade in ännu mer vid ett farthinder.

Då smällde det under min bil typ  rejäl explosion och bilen tvärnitade och gick varken framåt eller bakåt.

Där stod vi mitt i gatan och hindrade all trafik.

Men det finns mänskliga änglar.

Hjulet satt fast i hjulhuset, men med hjälp av bogserlina så gick det att dra det rätt.

Med hjälp av änglarna på två ben så hamnade bilen på trottoaren.

Jag och matte gick hem.

Nu skulle det lösas med bogsering eller nåt för där kunde den inte stå.

Jag är hemma och passar huset medan matte fått hjälp av två grannar (riktiga änglar) som försöker

se vad som hänt.

Detta har hänt.

Drivaxeln har gått precis rakt av.

Om detta hade hänt ute på stora snabba vägen då hade troligen varken jag eller matte funnits längre.

Tvärnit i den hastigheten och troligen ett hjul som vikt sej kunde ha blivit dödskrasch.

Nånstans nu började matte begripa vilken otrlig tur vi hade haft och att alla våra skyddsänglar var

med oss idag.

Nu har Siris husse också kommit och Hulken ska rullas iväg.

Den gick att rulla bakåt men framåt går inte.

Kom ytterligare en tvåbent ängel och hjälpte till.

Nu står Hulken på en mindra gata och där får den stå innan den ska vandra över bilarnas regnbågsbro.

Jag blir utan bil en tid, men vad gör det.

Jag och matte kunde lika väl ha varit döda nu.

Matte lider av nån reaktion nu med huvudvärk och illamående.

Men så glad att det hände där det gjorde och dessa UNDERBARA tvåbenta änglar som hjälpte till