Haft en synnerligen vanlig hunddag.

Fast ok, jag utsattes för livsfara och överlevde.

Det tar sej!

Helt plötsligt så finns det asfalt på mina gator.

Snart kommer jag nog fram i mina skogar också.

Om nu skitmatte hade varit lite snabbare med akmeran då hade det blivit bildbevis på hur jag fick slita för 

att få loss en bra pinne.

Tog vägen genom den lilla skogsdungen eftersom spårvägen är stulen.

Förbi campingen gick det undan.

Blåste iskalla huggormar där och var allt annat än skönt.

Jaha där nere porlar bäcken och jag kommer inte dit.

Men drivan har i alla fall blivit mindre så jag kan nog snart nyttja bäcken.

Det hade ju varit trevligt att ta rundan i skogen.

Men det går inte, skogen är fortfarande oframkomlig.

Snart, mycket snart är nog ordningen återställd.

Titta så trevligt det blivit i söderläge.

Barmark under granen, hoppas att det fortsätter.

Jag VET att det är nåt där borta.

Matte märkte i vanlig ordning ingenting.

Eller hon såg ju att jag märkte detta något, men det fanns inga spår efter varken Vilda grisar eller

andra djur.

Jag hade stenkoll på var djuret befann sej,

Fast sen fick jag andra intressen.

Fler granar med barmark och jag behövde en.

Var lite bök att klättra genom vita eländet men jag kunde nyttja granen och njuta av barmarken.

Hittade ett lite spa.

Gjorde så mycket/lite pälsvård jag kunde.

Onödiga isen hade nämligen föröskt att invadera där.

Sån städar jag bort och går och lägger långt från vattnet.

Tror nämligen att det är mindre risk att den återkommer då.

Äsch!!!

Sist då kunde jag minsann doppa mej här.

Undrar vad det är för ondsint vattenande som planterat onödog is på min bäck?

Men det skulle bli värre, mycket värre.

Nu är det farligt, väldigt farligt!

Tur att jag har en gren att försvara mej med.

Hästmonster!!

Titta på det svarta monstret som springer så snön yr om monsterhovarna.

Skitmatte ska jag sälja för hon lockade på monstren.

Pratade med dom och påstår fortfarande att de är fina och trevliga.

Jag sprang för mitt liv åt andra hållet.

ALDRIG att jag passera dom frivilligt och slutar som monsterföda.

Matte hade planerat att vi skulle ha fortsatt men jag tvärvägrade, riskerar inte livet för att gå

ett par kilometer till.

Försökte svalka av mej de upprörda känslorna i en liten liten bäck.

Gick inget vidare alldeles för dåligt med vatten.

Nu hade minsann djuret jag haft span på passerat.

Hälge var det.

Han hade kommit från skogen och korsat vägen och fortsatt mot min Dunkskog.

Hoppas att han inte rört dunkarna bara, jag kommer ju inte åt dom ännu.

Spårvägen är fortfarande stulen, men det fanns i alla fall en stig som gick att använda.

Fast stigen tog slut så jag tog vägen förbi kakfabriken.

Fanns inga smarriga kakrester till mej, jag som började vara hungrig.

Tänkte hälsa på Siris kylskåp men det fick jag inte heller göra.

Matte skyllde på huvudvärken from hell och ville hem.

Inte var det korvservering på Heden heller.

Gick hem och slappade.

Vanlig tråkig eftermiddagsrunda, träffade varken hundar eller människor.

I morgon ska matte till Bödeln igen, hoppas verkligen att det är sista gången nu.

Fast det vågar hon inte tro på.