Höll stenkoll på matte i morse.

Men hon uppförde sej normalt och det blev en vanlig morgontoa,

Alltså inga indikationer på nåt passa hustråk.

Skulle på långrunda, ansåg att hon som tack för mitt huspassande igår skulle skjutsa mej

till nån trevlig skog.

Nähä, ute rådde det halv storm och dessutom söndag vilket innebär risk för jägare.

Du får stå ut med hemmaskogarna idag fick jag bara höra.

Som vanligt, jag verkar vara enda invånaren i hela Malmköping.

Inte en endaste trevlig hund nånstans.

Gick genom en liten skogsdunge.

Lika övergiven den, bara den där blåsten som skickade grenar på backen och orsakade en massa trädknak.

Gick ut på spårvägen.

Jo nu verkar det faktiskt hända nåt trevligt.

Långt där borta kommer Schäfer Freja som tydligen rastat sin husse.

Pratade en stund med henne.

Blev ingen bra bild på Freja men ni vet ju hur hon ser ut.

Bestämde att jag skulle gå och bada, nåt roligt borde jag få göra.

Dessutom hade matte börjat ägna sej åt telefonbabbel.

Ju just det...............

Bada var det eller??????????

Som sagt det rådde mer eller mindre full storm och min sjö är alldeles spegelblank.

Vidriga onödiga isen har inavderat precis hela sjön.

Hoppas att den dör omgående igen.

Fick inte gå i skogen pga blåsten.

Valde Dunkvägen för då kan jag i alla fall roa mej.

Vet precis var jag gömde dunken sist, hoppas att ingen hittat och flyttat på den.

Den fanns precis där jag gömt den.

Bra!

Gillar när jag får ha mina saker ifred.

Hade mycket roligt med den ute på en vall.

Fler dunkar till hundarna!

Tänkte självklart spaa ordentligt efter att jag noga gömt dunken.

Förbaskade onödiga is!'

Den hade minsann invaderat hela spadiket också.

Hundbadet då.

Tänkte att med tur så skulle inte onödiga isen ha hittat dit.

Vet inte om jag ska kalla detta för tur.

Fanns lite, lite vatten som inte var invaderat.

Jag hoppas att stormen dödar all is, tänker inte acceptera att badsäsongen är över.

På väg hem så hittade jag Siri som rastade sin husse.

Umgick en stund med henne.

Gick hem och slappade.

Helt plötsligt så blev jag kallad för extremt larvig.

Hade somnat, vaknade till och det var alldeles tyst och stilla.

Trodde självklart att matte smitit utan att meddela mej så att jag passade huset.

Gick alltså runt och letade medan jag grät lite tyst och försynt.

Äsch, matte var hemma jag passade inte alls huset.

Där emot så ansåg hon att jag var fåning som gick och gnällde när jag letade.

Så är det visst nåt advent nu.

Pynthysterin här sträcker sej till detta.

Kulan med mitt porträtt hänger i kökslampan igen.

Den här fina kula fick jag av hjältekatten Sören Fernströms människor förra året.

Det är hans matte som är så duktig på att måla.

Så lyser svamparna i köksfönstret.

Finns en stake i vardagsrummet också.

Slut på pyntandet i detta hus, snart är det vår igen.