Haft en hård hunddag, men mycket bra.

Från början så hade matte haft planer på att vi skulle ha gått hela min långa Sörmlandsledsetapp.

Siså där två mil med vägen tillbaka.

 

Detta är ett par hundra meter från mitt hemma.

Långt där ute ska det rinna en liten å, nu är det en sjö eller en älv eller nåt.

Nä sa matte vi kommer inte att kunna passera kända blöthål efter etappen.

I alla fall så fixade hon fika och packade ryggsäcken, vi skulle nog kanske kunna komma till skärmskyddet

i alla fall.

 

Åkte till Sagostigen för då skulle i alla fall den etappen bli kollad.

Hm, det rör sej i hagen.

Trodde att det var hästmonstren som tänkte sej svamphundsfrukost, men det var bara nån som kollade

staketet.

Fortsatte och spaade mej fram.

 

Jaha, det var en gång en led.

Nu är den dränkt och dessutom hade det varit kallt så onödiga isen försökte erövra vattnet.

 

Klafs, klafs, klafs enligt matte.

Underbart enligt mej.

När vi var igenom detta så ringde det nån till matte för att fråga om leden.

Matte avrådde vandring de närmaste 14 dagarna, både pga bortspolade vägen och vattenmassorna.

Kom in i skogen där det omväxlande var blött och lappmögel.

 

Nu är det i alla fall fel.

Syns inte på bilden, men jag står i bäckvatten.

Min bäck ska inte alls befinna sej här, den ska vara mycket längre bort.

 

Tjoho vad stor den blivit.

Tyvärr blev jag totalförbjuden att sköta om den.

Det strömmar mycket och snabbt plus att bäcken är väldigt djup just nu.

Grejade med en massa andra viktiga saker ett tag, typ hjälpa matte att ta bort grenar o sånt från leden.

 

Så var det dags igen.

Jag spaade och matte svor och klafsade fram.

Hörde nåt om att det var nog tur att den där vandraren ringde och frågade och lyssnade på mattes råd.

 

Om man inte klafsar fram så går det att pulsa i 2 dm lappmögel.

Matte var så glad för tt hon bestämt att vi inte skulle gå hela etappen, hade aldrig funkat.

Bara blivit jobbigt och besvärligt men fortfarande skulle vi till skärmskyddet.

 

Granen hade ju tröttnat redan då runt nyår när vi hämtade gästbokspapperna.

Den var inte på bättre humör idag blir nog sågen för den.

Dessutom var min superspagrop frusen fortfarande.

 

Jag trode att det var sut på att döda onödiga isen, men inte.

Dödade den på ganska många ställen.

Det där vita försökte både jag och matte att förtränga.

 

Jägarnas tillhåll jaktstugan.

Hade haft planer på tunnrullning, men det var bara att glömma.

Tunnan var fortfarande fastfrusen i ddrivorna.

Kanske att de är borta till älgjakten.

 

Hm, här är ett av mina bättre jobbarställen när det är murkeltider.

Fanns av naturliga skäl inte minsta lilla murkelvalp.

 

Här rinner min älskade bäck in från sjön.

Strömt som f-n så det blev inget sköta bäck här heller.

Inte kunde jag bada i sjön för onödiga isen lever.

 

Jädra sjö att växa.

När matte såg detta så talade hon om att nä till skärmkyddet skulle vi inte komma.

Det skulle i så falL innebära att klafsa genom sjön och kanske att skärmskyddet badar i sjön.

Men så var det den där väldigt viktiga lappen som matte släpade runt på.

Den om att det inte går att vandra pga bortspolade vägen.

Egentligen hade matte tänkt sätta den i skärmskyddet, men n u skulle den upp nån annanstans.

 

Ja, ja hon hade tänkt sätta den där leden viker av från vägen.

Men det dånade rejält från bäcken längre bort.

Sånt måste kollas jag tänkte spaa och matte var orolig för att en liten bro kanske spolats bort.

 

Mycket vatten blir det och inget stillsamt porlande, det dundrade.

För övrigt så var det ju här matte badade gästbokpapper och nya sopsäckar då i vintras.

 

Bron är kvar.

Nu borde väl alla se den där viktiga lappen också.

Matte tittade lite längre bort och insåg att skärmskydet det kan vi glömma.

Sjön hade invaderat alldeles för mycket land.

 

Var verkligen smaskens med årets första macka i skogen

Jag hade ju jobbat hårt och spaat massor så jag var hungrig.

Matte satt och tittade på en massa ointressanta blåsippor, nån citronfjäril och en nässelfjäril.

Skulle gå tillbaka.

 

Förbannade onödiga is nu ska du DÖ!!!!!!!!

Jo den dog när jag slog ihjäl den.

Kollade att par andra bra arbetsplatser, vid barmarksfläckarna så kände jag minsann doften av mycelet.

Snart, mycket snart..............

 

Passerade min älskade bäck igen.

Den måste ha hundlig omvårdnad och jag fick inte ens stoppa dit klospetsen.

Tog en annan väg tillbaka för matte var trött på allt klafsande.

Hörde bara att när det var så illa här så ville hon inte veta hur det är längre bort på etappen.

 

Det är över!!!!!!!!!!

Det är dags!!!!!!!!!!!!!!

Ni som hängt med i bloggen ser ju vad jag pysslar med och det är skarpt läge.

 

Får jag presentera årets första stenmurkelvalp.

Matte snodde min markeringskotte för att ha nåt bra att visa storleken med.

Fick självklart mängdder med beröm och en masa kottkastning.

Nu vill jag faktiskt jobba om murkelhund på alla mina arbetsplatser varje dag.

Jag är inte arbetslös längre, strålande tider väntar.

 

Att det bara en liten bit bort såg ut så här, det glömmer vi va?

Gick inte ens att hitta leden där och under allt lappmögel var det flera decimeter vatten.

Som sagt, det finns trevligare ställen i skogen.

 

Å du ditt äckliga hundätande monster, jag tänker inte alls bli din lunch.

Matte begriper ju ingenting för hon bara pratade med "gulliga fina hästen" som är så söt!

När ska hon lära sej att den är vidrig??

Gick till min bil och åkte hem och sappade efter många timmar i skogen.

Drömde om alla kommande dagar med murkelhundsjobb, matte mutar och fräser för det kommer att

tid innan vi kommer att kunna gå hela etappen.

Först måste allt lappmögel försvinna och sen måste vattnet sjunka så om ett par veckor eller nåt.

Jag ska jobba jag.