Blev en bra hunddag frånsett en fullkomligt livsfarlig pryl.

När jag skulle på långrunda så kom matte ihåg att jag har en bil och att den ska användas.

Åkte iväg för hon skulle göra nåt hos fralan Einars människor.

Ska det vara intressant att hälsa på såna här?

Jag passade min bil istället.

Fast matte pratar om att tuppen har så vackra färger

Äsch, jag vet bara att äggen hon hade med sej var goda för jag har smakat ett sånt.

Sen hamnade jag i en skog jag inte har besökt på evigheter

Brukar jobba som murkelhund här ibland på våren så jag hade massor att kolla.

Har nämligen inget minne av att jag jobbade här förra året.

En gång för länge sen var detta en av mina bra arbetsplatser.

Titta så bedrövligt det är, bara en massa vitt äckel.

Jag vill jobba som murkelhund helst nu på en gång.

Drog vidare, ibland var det faktiskt trevligt grus på vägen.

Dessutom började jag ha bråttom för kanske med tur att....................

Nä turen var inte med mej.

Där borta är en av alla mina sjöar, jag hade ju hoppats på lokal badsäsong där.

På andra sidan vägen har jag en annan sjö.

Samma bedrövliga skick på den.

Lyckades inte ens hitta minsta lilla spagrop trots flera timmar i skogen.

Försökte ta ut min frustration på en snöpinne.

Planen var att jag skulle ta den med mej.

Skitpinne, den gick inte att få loss hur mycket jag än slet.

Gick vidare, allt verkade vara i sin ording överallt.

Drabbades av onödiga kopplet eftersom vägen går över en gårdplan på ett ställe och matte visste inte om det

var folk där.

Nä jag tänker vända.

Har inte en tanke på att passera det där konstiga där framme.

Det äter säkert svamphundar.

Fick höra att jag var urbota larvig, dement och inte visst vad jag pysslade med.

Visst ser väl alla ni hundar och katter hur fullkomligt livsfarligt detta är.

Skitmatte SKRATTADE åt mej och påstod att jag hade väl aldrig nånsin brytt mej om ensilagebalar förut.

Detta krävde massor med mod och styrka.

Notera gärna min giraffhals.

Jag klarade mej men den är FARLIG det VET jag.

Tyckte att vi skulle vända men se det skulle vi inte alls enligt skitmatte som skulle på nostalgitripp.

Har gått många kilometer rakt in i skogen och här tog plogningen slut.

Äsch sa matte vi provar med tur kommer vi dit vi ska.

En gång för flera år sedan har jag varit med matte på den här vägen.

Då var det minsann barmark och jag kunde jobba som murkelhund.

Nu var det bitvis ganska jobbigt att ta sej fram.

Riktigt enda fram kom vi inte, men nästan.

Detta hus ligger alldeles ensamt långt, långt in i skogen.

Strax efter att inlandsisen dragit sej tillbaka så tillbringade matte några veckor i detta hus.

Alldeles ensam tillsammans med två blodhundar som hon skötte.

Märkligt jobb hon hade att sköta två såna.

Jag hörde en massa pladder om Beda och Butter och hur trevligt det var att bo där ensam hela veckorna

med bara dom som sällskap.

Har aldrig träffat nån blodhund, undrar om de är trevliga?

Även som 17 åring så tillbringade matte tydligen större delen av sin tid i skogen.

Hon som för det mesta glömt vad hon gjorde för fem minuter sen kan tydligen minnas saker.

Vid den där stora stenen så hittade hon sina allra första stenmurklor tillsammans med de där blodhundarna.

Jaså, tänk alla tusentals stenmurklor som jag nosat upp då, de är faktiskt viktigare!

Vände tillbaka igen

Om jag inte låtsas om den där avskyvärda högen så kan den inte se mej och anfalla.

Att jag rusade förbi den i 280 behöver vi kanske inte prata så mycket om.

Hittade en trevlig barmarksfläck.

Ännu trevligare var att det fanns massor med godis utspritt där.

Finns inget godis där längre.

Gick till min bil och åkte hem och slappade efter drygt tre timmar i skogen.

På eftermiddagsrundan så hittade jag ett MYCKET trevligt vårtecken, ska visa bild på det imorgon

eftersom senilmatte självklart lämnat kameran hemma.