Fortfarande dötrist här.

Om mtte inte hade haft sin omskakade hjärna så skulle jag ha passat människovalpar i går kväll,

'hela natten och förmiddan.

Blev minsann inga såna nöjen inte.

Tänk vad mycket skoj jag missade.

Hade en tråkkväll.

Släpade ut vraket för en runda på förmiddan, hon påstod att idag skulle hon nog orka lite mer.

Började bra.

Där borta är minsann Schäfer Freja så jag tänker dejta.

Jodå blev dejt, men tyvärr satt vi fast i våra onödiga koppel eftersom det var precis vid gatan.

Inte kom vraket ihåg att ta fler bilder på oss heller.

Freja skulle gå hem så jag fick dra till skogs på egen tass.

Slapp i alla fall onödiga kopplet och kunde röra mej i lämplig hastighet utan långsamt vrak som hindrar.

Hörru vraket, kan du tänka dej att kasta den här pinnen?

Nä det kunde hon inte.

Gnäll om att den där väldigt onda svanskotan gör det svårt att böja sej.

Klena människor!!!!

Efter att ha hittat en användbar gran och bara grejat med vanliga hundgöromål så gick jag ut på 

spårvägen.

Där hade nån kört fyrhjuling så att rälsen syns, det är nog snart vår.

Försökte dra med matte på Vilda grisvägen, men se det orkade hon absolut inte.

Skulle bli alldeles för långt och hon försöker ju lyda människoveterinärens förhållningsorder.

Inte fick jag fortsätta på spårvägen heller.

Bara en massa djupt lappmögel och sånt klarar inte matte att pulsa runt i just nu.

Eftersom vraket är dötrist så får jag försöka roa mej själv.

Nån gång kommer jag säkert att få loss vägkonen, alltså bara nån vettig människa tar bort det eländiga

bildäcket som förhindrar allt skoj bus med den.

Tråkkärring, jag vill gå en sväng på isen..

Fick inte alls gå där eftersom hon vägrade pulsa fram i allt onödigt lappmögel.

Dålig service i detta hus.

Jag har inte fått tassarna smorda och måste alltså lägga tid på att gnaga bort lappmögel som fastnar.

Enligt vraket klarar hon inte att stå böjd och smörja dom, men pratar hela tiden om snart bättre.

Hoppas jag, det är hennes skyldighet att se till att jag slipper besväras.

Ok, detta är en tall men ni kanske förstår vilka bekymmer jag börjar ha med att komma åt mina granar.

Ska detta fortsätta hoppas jag verkligen att vraket blir i skick att köra min bil så jag kan åka till

vinterdasset i Gröna männenskogen.

Sen blev det väldigt bra mitt i allt tråk.

Nu ska det dejtas och busas!!!!!!!!

Min tjej Nikki var ute och rastade sina människor.

Var ett tag sen vi träffades så vi hade mycket att ta igen.

Gissa om vi hade skoj!

Som här vi sprang och jagade varandra massor och höll verkligen igång.

Vraket tyckte att det var perfekt eftersom hon säjer att hon har dåligt samvete för att hon inte riktigt

orkar vara rolig just nu.

Sen var det dags attt gå hem och vraket var så stolt för att hon orkat 1,5 timmar ute med mej.

Hemma så hörde jag nåt telefonsamtal där hon påstod att hon nog mådde bättre för hon kände inget

behov av att sova.

Nähä, en halvtimme senare satt vraket och sov i soffan!

I morgon hoppas jag att jag kan vistas ute ännu längre och att hon orkar mer.