Här är det som vanligt fullt upp.

Jag stortrivs och matte bara pratar om nåt efterlängtat LUGN.

Fullkomligt onödigt, jag gillar ju när det händer saker.

Var inte lika äckelhett idag så jag skulle få en lite längre runda.

Det fanns en gågn nåt som kallas Heden där jag kunde vara på fria tassar.

Nu är det invaderat inför helgens marknad och jag måste ha onödigt koppel.

För övrigt kan jag meddela att det är ganska ödligt på bilden jämfört med hur det kommer att se ut imorgon.

Matte hade väldigt bestämda åsikter om vart vi skulle på min väg mot skogen.

Så helt plötsligt..............................

En katt i en liten rastgård där jag brukar hitta kantareller.

Mycket märkligt, inget är ju som det brukar i Malmköping men detta!?

Får jag presentera marknadskatten Sören Fernström.

Han är en synnerligen känd och berömd katt som gör väldigt, väldigt mycket gott.

Jag och matte har stenkoll på honom via Facebook och nu fick vi träffa honom i verkliga livet.

Först sa Sören några fula kattord till mej, men sen låg han bara och tittade.

Jag kollade om Sörens husse kunde vara en bra pinnkastare och ny bästa kompis.

Japp absolut en ny bästa kompis och bra pinnkastare.

Nu undrar väl alla vad det är för speciellt med Sören Fernström och varför jag hittade honom på Heden.

Håll ut, imorgon ska jag träffa Sören och hans husse igen.

Då ska jag berätta vad Sören har för superviktigt jobb och visa bilder på när han jobbar.

Den katten är värd all beundran från både hundar, katter och människor.

När jag skilts från mina nya vänner så var det skogen som gällde.

Använde mej av spårvägen en bit.

Tänk det doftade alldeles underbart där så det tog sin lilla tid att gå den ganska korta sträckan.

Nu blir det skoj igen.

För där borta kommer Schäfer Freja med sin husse.

Vi har inte dejtat på evigheter.

Det var minsann Freja som var orsak till att det luktade så himla gott på spårvägen.

Tänk om inte våra skitmänniskor lagt sej i.

Men jag försågs med onödigt koppel och sen blev det nåt larvigt säkerhetsavstånd.

Korkat, medan människorna ägnade sej åt tråkprat så kunde ju jag och Freja gått in i skogen och fixat ett 

gäng snygga trevliga valpar.

Blev inga valpar för jag släpades iväg åt andra hållet.

Gick Vilda grisvägen, var ett tag sen.

Tyvärr härjar vattentjuven för fullt för jag fick verkligen leta efter spa.

Jobbade en del men alla kantareller är alldeles torra.

Hittade ett par kremlor men de var fulla med hyresgäster.

Gissa vad jag gör djupt nere i diket?

Min vägkon naturligtvis.

Grejade massor med den, men lät den vara kvar i diket.

Hela Malmköping kryllar av såna där koner nu och jag vill inte att de tar den som jag anser är min privata.

Till höger finns hästmonsterhagen men jag har planer och ska in i skogen på vänstersidan av vägen.

Var ganska länge sen jag var där, men ingen hade rört min dunk.

Den fanns precis där jag gömde den sist.

Äntligen sjön och några miljoner med uppfriskande bad.

Behövdes verkligen för när solen visade sej blev det äckelvarmt.

På väg hemåt och jag hittade i alla fall ett spadike som var i användbart skick,

Fick till fina inpackningar.

Hittade den andra konen som finns efter den vägen.

Passade på att ha mycket skoj även med den.

Matte det växer tio tråkkantareller här, är du alldeles säker på att du inte vill ha dom?

Vill hon inte.

Tråkmatte!!!

Förresten så var även de torra så jag ska beställa en massa hälsovådligt regn.

Måste för övrigt komma för det är bara två veckor kvar tills jag har min första kurs för i år för blivande

svamphundar.

Tänk det luktar fortfarande underbart efter Freja.

Kunde ha stått kvar hela dagen och drömt om henne.

Blev inte så, gck hem och slappade.

Ut på eftermiddagsrunda.

Träffade flera stycken av alla mina människovänner, mycket trevligt.

Så kom Whippet Scilla rusande och ville dejta mej och mattes godisficka.

Mycket trevligt, bara det att skitmatte hade kameran hemma.

Hörde i alla fall talas om nån dejt i nästa vecka eller så.

Nu ska jag vila mej i form så jag kan gå och hälsa på Sören Fernström imorgon när han jobbar.