Dagen kunde ha börjat bättre, släpades ut för morgontoalett i hälsovådligt regn.

Hade mycket väl kunnat hålla mej tills det slutade.

Sen hörde jag talas om att jag skulle få göra nåt skoj men matte vägrade berätta vad.

Gick ut, inget regn.

Drog runt var en kort sväng i skogen, hem och hämtade kameran som klantmatte glömt och 

så fortsatte jag vara ute.

Till slut så befann jag mej på gräsmattan vid spårvägen.

Där skulle jag vänta påstod matte, som den, hm, väluppfostrade hund jag är så satt jag och väntade

och väntade.

Var alldeles dött och övergivet där tills....................

Yes!

Den där Volvon den gillar jag!

Den tillhör mattes valp Marcus och då borde mina allra bästa människovalpar vara i den.

Turen var med mej, för visst var de med.

Jag satte omgående igång att busa med Oliver.

Men sen blev det lite obehagligt.

Matte band mej vid en stolpe och så gick alla sin väg.

För allra första gången så grät jag väldigt mycket när jag insåg att jag skulle bli lämnad.

Slutade med att Oliver kom och passade mej medan de andra fixade nåt i huset.

Jag trodde ju att jag skulle bli övergiven och inte få umgås med mina allra bästa människovalpar.

De hade bara varit och fixat biljetter för vi skulle åka spårvagn.

Stackars Oliver är sjuk och behöver få göra skoj saker.

Han har nåt som heter vattkoppor så han är alldeles prickig och det kliar massor på honom. 

Hann med en massa skoj bus i väntan på att den där spårvagnen skulle gå.

Följde med och tittade på alla spårvagnar som står inomhus.

Där inne är det uppbyggt så att människovalpar kan prova att köra spårvagn.

Oliver och Adam fastnade länge där och hade visst väldigt skoj.

Oliver var väldigt intresserad av jättestora loket som står där.

Det är bara ute och åker när de jobbar med spåren.

Sen blev det bråttom, för snart skulle den där spårvagnen gå.

Oliver tyckte att det var så spännande att han stod upp och tittade hela tiden.

Jag åkte ju spårvagn förra sommaren också och ansåg att det mest kändes konstigt att åka där jag

brukar gå.

Som här, vaddå, åka över bron när jag kunde ha hoppat av och simmat!

Hela tiden när man åker så berättar de om vad man passerar.

Oliver och Adam var mycket intresserad av vad som sas.

Så ökade den farten, då frågade Oliver om vi möjligen var på motrorvägen eftersom det gick så fort!  

På väg tillbaka och jag passar på att ägna mej åt lite gos med Oliver.

Slut på åkturen, nu lär jag väl få promenera på spårvägen som vanligt igen.

Passade på att koppelträna Oliver en del.

Han är duktig och går väldigt bra i slakt koppel utan att dra.

Hamnade i människovalparnas bil för nu skulle vi åka hem till mej och äta.

Matte fixade med mat och Marcus han monterade det som skulle bli mattes nya skohylla.

Kolla Oliver.

Mycket duktig människovalp som med stor koncentration drog åt alla skruvar.

Han blir nog en duktig mekaniker med tiden.

Sen var det den vanliga människovalpsmaten.

Pannkaka med sylt och glass.

Matte kan faktiskt laga annan mat, men människovalparna vill bara ha pannkaka av henne.

Vill de nåt så får de det, jag undrar hur de bär sej åt för jag vill också en massa som jag sällan eller

aldrig får göra.

Självklart så fick jag en massa rester av dom.

Är det lördag så ska det vara godis.

De satte sej på balkongen och smaskade, jag bjöd mej på en bit men hundgodis är bättre.

Eller som här.

Marcus kastade pannkaksbitar till mej.

Åt många pannkakor.

Oliver han bara smaskade godis han.

Adam tränade sej på att göra konstiga miner.

Sen var det tyvärr slut på det roliga och de skulle åka hem igen.

Jag slappade ett tag.

Var ute på eftermiddagsrunda där det roligaste var att jag passerade Malmköpings pinn blomsterhandel

och lyckades busa en stund med en nyfunnen pinne.

I morgon hoppas ag att det kan bli lite svamphundsjobb, har ju haft helledigt idag.