Dagen började väldigt bra för jag fick dejta Ziva.

Som vanligt mycket trevligt och som vanligt var kameran hemma.

Slappade ett tag och samlade energi eftersom jag skulle i väg på intervju sen.

Hade allvarliga planer på att lämna matte hemma så hon inte skulle lägga sej i och virra till allt.

Men hon vägrade stanna hemma.

Ska jag intervjuas så ska det ske i skogen.

Alltså begav vi oss till en bra skog och jag försåg mej med en pinne.

Hörde minsann mattes förvirrade prat hela tiden.

Har pågår intervjun och det togs massor med bilder på mej.

Matte hamnade också med på ett gäng.

Ha, ha kan hon gärna ha hon som avskyr att hamna på bild!

Så skulle det göras reklam för min bok också.

Jag övervakade fotograferingen av den mycket noggrant.

Eftersom vi var i skogen så ansåg jag att den behövde ha en pinne som extra prydnad.

Begriper inte varför människorna ansåg nåt annat

Hörde talas om att det skulle vara boken utan vidhängande pinne.

Eftersom reportaget ska handla om mitt jobb som svamphund så jobbade jag självklart.

Fanns inga mängder med murklor, men en o annan nosade jag upp.

Naturligtvis så berättade jag om hur viktigt det är att sköta pälsen i spagropar också.

Reportern såg lätt undrande ut när jag lät spaskallen eka.

Typiskt mänskligt tråk, hitta på att fika när jag ville jobba och få min kotte

kastad som belöning!

Kollade om det gick att ha dragkamp med reporten.

Gick alldeles utmärkt så hon tilhör numer den ständigt växande skaran av bästa människovänner.

Det syns inte på bilden men jag sitter bland ett helt gäng med murklor och blir förevigad.   

Kändes bra att få visa framtassarna ordentligt.

Dessutom så berättade reporten att tidningen minsann hade hört talas om mej och mina svampkunskaper för

ganska länge sen.

Men då visste de inte hur de skulle nå mej, men så ringde Sagostigens ägare och då fick de kontakt.

Nu väntar vi på att nästa nummer av Sörmlandsbygden ska dyka upp i nästa vecka för då är jag med.

Om artikeln kommer med i nätupplagan så länkar jag till den.

Annars får väl matte ta ett par bilder åt mej.

För övrigt ska jag ge nästa intervju om en vecka då är det en nättidning som heter Vi med djur som

ska skriva om mej.

Där gästbloggar jag ibland, men på grund av tidsbrist har det varit dåligt med inlägg där på sista tiden.

Innan det var dags att säja hej då till reportern så fick jag faktiskt äran att sätta ett lerigt tassavtryck

i en bok!

Kändes bra att få ge en ordentlig tassograf, fast det glömde ju klantmatte att ta bild på.

Hem och slappade innan det var dags för eftermiddagsrunda.

Äckligt, började falla hälsovådligt regn.

Fast jag hade i alla fall tur och fick dejta Whippet Scilla en snabbis.

Gissa var kameran var?

Självklart hemma!

Tror jag ska kedja fast den, batterier och minneskort vid matte.

Virrmatte var det.........

Hon pratade i telefonen medan hon fixade lunch åt sej.

Nästa gång kylskåpet öppnades så.........

Hon skyller på stress, jag däremot är övertygad om att det är obotligt!