Har varit en lugn hundag i mitt liv.

När jag skulle ut på långrundan så hade inte matte några bra idéer om väg.

Blev ganska orolig när vi skulle in bland villorna där hon gick vilse för ett tag sedan.

Men nu påstod hon att hon såg nåt som gjorde att hon skulle hitta, hade lite mardrömmar om långpromenad bestånde av virrande bland villor.

Ibland överträffar hon sej själv för vi kom ut på rätt ställe utan att hon gått fel en enda gång!

Perfekt, öppet vatten åt mej eller..........

Nähä, jag fick INTE hoppa i, alldeles för djupt och alldeles för strömt enligt skitmatte.

Dumheter jag hade säkert kunnat simma där.

Vägen över åkrarna var typ skridskobana.

Men när det blir mildare kommer det att bli underbara spa, fast nu var det enklast att gå på åkern.

Tog en sväng in i skogen.

Fanns inget intressant där, missade alla mina väl gömda fynd för de har jag placerat efter vägen.

Ja, ja kan ju roa mej med dom en annan gång.

Undrar varför alla de där absolut bästa pinnarna alltid är fastfrusna?

Slet som attan med denna men inte sjutton fick jag loss den inte.

Jag hör hur vattnet rinner under onödiga isen , men hur jag än slet så kom jag inte åt det.

Tur att jag hittade så mycket spa igår, men var i alla fall irriterad över att inte nå vattnet.

Snart tillbaka i Malmköping och jag har haft två synnerligen händelselösa timmar.

Inte såg jag nåt skoj ute på åkern heller.

Passerade campingen och jag bestämde mej för att titta till hundbadet.

Blev ett synnerligen bra val i min uttråkade tillvaro.

Inte gick det att bada för självklart levde onödiga isen i högönsklig välmåga. 

Jag hittade en vägkon att brottas med.

Absolut dagens höjdpunkt!

De är nästan, men bara nästan lika skoj som tunnor, hade väldigt skoj länge med den.

Idiot sa matte när hon fick syn på skridskoåkaren på isen.

Isar är kanske möjligen hållbara när snöskotrar och fyrhjulingar kört på den.

Fast det är tveksamt även då i mattes värld.

Så länge vi såg skridskoåkaren så höll i alla fall isen.

Fast det är nog snart vår, kolla knopparna på syrenen.

Nästan hemma så blev det en snabbdejt med en snygg brud jag träffar ibland.

Alltid trevligt med såna.

Hemma igen så ägnade jag mej åt att passa svamp  blodpuddingtorken. 

Har nämligen bestämt att varje dag när jag har varit ute på min eftermiddagsrunda då ska min julklapp

fram så ska jag plocka torkad blodpudding ur den.

Nu hade förrådet med sådan sinat så matte torkade en massa ny, doftade underbart.

Efter att ha gått eftermiddagsrundan så fick jag alldeles nytorkad blodpudding i julklappen.

Som avslutning får ni se en liten film där jag roar mej med vägkonen.

Tänkte att den kan fungera som instruktionsvideo för andra hundar som vill testa att busa med en sån.

I dag var det sista dagen som Cleo skulle följa med mej i skogen.

Gå i mina hemmaskogar ville inte matte eftersom det är mycket människor och hundar där på helgerna

och Cleo är inte alltid pålitlig med andra hundar.

Alltså skulle vi åka nånstans, först föreslog matte skogen med Vithajssjön, men där höll ett eländigt

jaktlag på att invadera så den gick självklart bort.

Men det blev ett annat bra val.

Yes!

Hamnade i Gröna männenskogen, där har jag inte varit på många evigheter.

Lika bra att berätta för alla att svamphunden minsann besök sina gamla skogar.

Hade massor att pyssla med eftersom det var flera månader sen jag var där senast.

Fyndade nån skum pryl, säkert nån hemlig sak som tillhör Gröna männen, men jag kom inte på nåt bra

användningsområde för den så den är kvar.

Drog i väg på gamla välkända skogsstigar.

Fick slita alldeles väldigt mycket för att kunna ta några välgörande spainpackningar.

Förbaskade onödiga is att hindra mej, men den klarade inte några välriktade högertassar utan att gå

sönder.

Men längre in i skogen där fanns det faktiskt spa helt utan is, alldeles underbart.

Gissa om jag njöt av att kunna spaa ordentligt, min päls kommer att bli underbar nu.

Kom till slut ut på en liten väg och då fick jag bråttom för jag vet precis vart den leder.

Tänkte att kanske om jag har en himla tur så..................

Nähä, inte det inte. Var ingen lokal sommar med badsäsong vid Krokodilsjön.

Bara en massa onödig is och en ovanligt stor Krokodilsjö.

Jag som hade trott att det kanske skulle gå att ta en eller annan trevlig simtur där.

Spabäcken var i alla fall i alldeles utmärkt skick.

Grejade massor med den, gäller att passa på för vem vet när jag hittar vatten nästa gång?

Längre bort i skogen så tänkte matte att Cleo skulle få vara utan sitt onödoga koppel en stund.

Men precis när hon skulle ta av det så satte Cleo nosen i luften och samtidigt brakade Hälge i väg bara

en liten bit bort.

Cleo fick inte vara på fria tassar då eftersom hon i bland tror att hon är jakthund och sticker efter vilt.

Shit!

Här ska det vara superspa, men nu var det bara onödig is.

Dessutom så tjock att det inte gick att slå sönder den.

Kom ut på nästa lilla väg och jag fick bråttom igen.

Ska inte gå många månader mellan mina besök, jag blir så förskräckligt upptagen då.

Stor besvikelse.

Min underbara jättespagrop var alldeles oanvändbar.

Matte försökte trösta mej med att snart är det vår och då kan jag åka dit och jobba som murkelhund

och då går det att använda den.

Men jag ville använda den nu och inte vänta på våren i flera år!!!

Ute på vägen så vaknade Cleo till liv igen.

Hon går där ibland så hon började väl känna igen sej.

Passerade Gröna husen så jag tittade till mitt gamla vinterdass. det hade jag mycket nytta av de två senaste vintrarna när jag inte kom åt granar.

Lämnade en hälsning till Gröna männen, jag träffar ju aldrig dom nu för tiden.

Ganska skönt faktiskt med tanke på alla konstigheter de anklagat mej för tidigare.

Nu fick Cleo vara på fria tassar för skulle hon få för sej att sticka så visste matte att hon bara skulle

följa vägen och till slut hamna vid sin mattes bil.

Jag ansåg att det var bäst att kolla att hon gjorde sina behov ordentligt.

Förbaskade grankottar att vara fastfrusna i marken!

Det fanns i och för sej ett helt gäng lösa men jag ville absolut ha just denna.

Lyckades faktiskt få loss den till slut.

Nädå, jag spaar absolut inte1

Råkade bara tappa kotten på onödiga isen som gick sönder och under den fanns det vatten som kotten

försvann i och jag var tvungen att hitta kotte igen.

Jaha och där försvinner Cleo i fjärran.

Hon vet att hennes bil med hennes matte i finns runt kröken och då är det bråttom.

Hörde för övrigt att hennes matte pratde om att Cleo varit ovanligt trött efter sina skogsrundor

tilsammans med mej.

Förstår inte, så långa har de ju inte varit.

I morgon återgår mitt liv till det vanliga igen, Cleo åker till Skåne med sina människor och jag

får gå mina rundor utan hennes sällskap. 

Även idag så skulle Cleo följa med mej ut.

Men ............................ jag har väldigt bestämda åsikter om när på dygnet det är dags för min långrunda.

Vänta tills Cleo skulle behaga dyka upp långt fram på dagen (läs klockan tio) det tänkte jag inte alls.

Då brukar jag redan vara någonstans i skogen så en timme innan började jag rastlöst vandra.

Matte gav upp och gick ut med mej.

Jag fick gå typ Malmköping runt på isiga gator, tur att matte kommit ihåg sin extrautrustning till kängorna.

Matte hittade det här trädet, ganska häftig med vattnet som runnit ur det och bildat istappar.

Så gick jag hemåt och då kom Cleo.

Blev hemmaskogarna idag för gå på isiga grusvägar med motsträvig leonberger var inte mattes önskedröm.

Jag drog i väg och funderade på hur jag bäst skulle fördriva min skogstid.

Så där, historien upprepar sej, fem minuter i skogen och Cleo tänker vända.

Tänkte varken jag eller matte.

Jag jobbade men som vanligt lika framgångslöst.

Skulle inte alls plockas djupfrysta trattkantareller.

Cleo vaknade till liv när hon fick korn på ett par rådjur på kyrkogården.

Behöver jag tala om att matte var mer än glad för att hon inte bestämde sej för att försöka kasta sej

iväg och jaga dom.

Så skulle vi prova en ny väg.

Nä, det är inte alls lika farligt som det ser ut!

Det sitter ett högt viltstängsel så det finns inte en chans att jag ska komma ut på stora vägen.

Men jag har varit med om bättre vägar att gå så det var nog första och sista gången som vi gick där.

Kändes skönt att nå bekanta trakter som andra änden av min sjö.

Hittade en badboll och trodde självklart att det skulle ha blivit badväder.

Hade det inte, bara onödig is.

Hittade ytterligare en badboll, men inte blev det badsäsong för det inte.

Roade mej en hel del med mina fynd. Gömde den ena för kommande behov och den andra tog jag med mej.

Cleo tänker inte gå en meter till.

Hon la sej ner och där tänkte hon ligga och slappa mitt i skogen.

Men det gick inte matte med på så hon var tvungen att resa på sej och följa med.

Gick vidare i skogen och helt plötsligt så fick jag bråttom för jag såg någon jag ville träffa.

Färghandels Vilma var minsann ute och rastade sin matte.

Mycket trevligt.

Matte fick först vissa bekymmer eftersom Cleo kan få för sej att hon inte gillar andra hundar.

Jag hade fortfarande min fyndade badboll med mej så jag kollade om Vilmas matte ville busa.

Det ville hon medan Vilma som vanligt stoppade hela huvudet i mattes jackfickor för att komma åt godiset.

Vilma dejten är över och detta var Cleos öde under tiden.

Hon fick passa ett träd på säkerhetsavstånd från Vilma.

Tror hon tyckte att det var ganska skönt att passa trädet och slippa röra på sej en liten stund.

På väg tillbaka på riktigt äckligt isig väg.

Men vi klarade vägen utan vare sej fallna hundar eller mattar.

Åkte hem och slappade och har varit ute på vanliga tråkrundor under resten av dagen.

I morgon är visst sista gången Cleo ska med mej för sen ska hon åka bort ihop med sina människor. 

I morse så tänkte jag absolut inte göra någon morgontoalett, det vräkte ner hälsovådligt regn.

Blev i alla fall utsläpad helt utan hänsyn till alla fruktansvärda skador jag ådrar mej.

Gick in och slappade igen och sen var det dags för Cleo att komma.

Hade tur för just då hade minsann regnet nästan upphört.

Matte bestämde att vi skulle nöja oss med skogen här hemma, det var inte läge för någon

långre runda.

Som vanligt, Cleo har precis kommit till skogen men tänker gå tillbaka till bilen.

Matte vann kampen, så Cleo mattegris släpades med.

Jag roade mej med mina vanliga hundgöromål medan de hade diskussioner om nödvändigheten av motion.

Passerade sjön, men inte hade regnet tagit bort onödiga isen inte.

Jag behöver faktiskt simma!!!!!

Nu vaknade faktiskt Cleos intresse en stund för hon gillar vatten.

Men när hon upptäckte onödiga isen så försökte hon vända igen.

Matte sa långa ramsor med underliga ord när vi kom till den lilla grusvägen.

Hon hade inte extra utrustningen på skorna och det var glansis.

Det i kombination med motsträvig leonberger är ingen höjdare, matte vill inte ha skador på ledband och

korsband vilket drabbat Cleos matte efter en flygtur bakom henne.

Klarade snorhala vägen utan stupad matte som tur var och hamnade på säker mark i skogen igen.

Jag passade pp att visa Cleo några såna där extra intressanta fläcker som luktar gott.

Jodå, hon kan visa intresse om hon vill.

Min skoj ramp den ville hon inte prova fast jag visade flera gånger hur skoj den är.

Konstgjorda snön har inte regnat bort, men den är lika livsfarlig som glansis.

Går säkert utmärkt att åka skridskor på den.

Har börjat regna igen och då blev det fart på Cleo, hon till och med gick framför matte!

Jag hade extremt bråttom för att undgå alltför omfattande skador.

Där är minsann Cleos bil och jag vill in och det snabbt, men matte och Cleo höll nån lusfart så det tog

evigheter innan de kom och släppte in mej.  Cleomatte ska ju röra sej så lite som möjligt så jag fick vänta.

Hemma igen och jag tänker INTE kliva ur bilen.

Regnet vräker ner och jag har en fruktanssvärt lång sträcka på minst 2,5 meter till min port.

Släpade ur med milt våld och en massa förnedrande ord om larvis hund vilket jag vägrade att lyssna på.Gick in och ägnade mej åt att slappa och slappa ännu mera.

Skulle gå ut på eftermiddagsrunda.

Blää, nu hade regnet förvandlats till lappmögel.

Som tur är har det i alla fall inte kommit mer än det som syns på bilden.

Med tur så händer det mer i mitt liv imorgon.

Till sist en grej för er människor som bor tillsammans med oss hundar.

Matte har ärligt stulit på Facebook och säjer att allt stämmer utom det där med utställningar och spår.

Vi drar ju helst runt ensamma i skogen.

Hundus-Idiotus= latin för hundägande, är en sjukdom med långdraget förlopp.den kan drabba alla oavsett kön ålder eller tidigare ställning i samhället. Tendensen tyder på att den i vissa fall är ärftlig, långtids-studier har visat på att tillfrisknads procenten är låg.

Första symtomen är en önskan efter egen hund, sju......kdomen slår ut på allvar när patienten köpt hund,då ses de ute i vilket väder som helst, till och med i hagel och drivis och under bästa sändnings tid på tv, vandrande ute på gatorna likt zombies med sina hundar.

Ett annat symtom som är väldigt vanligt är att, personen i fråga ses springa omkring ensam i skogen, med ett tomt koppel i handen ,samt en ansiktsfärg från hög röd till en blåaktig nyans vilt skrikande KOOOM HIIIIT!!!.

Erfarenheten säger att man ej bör få kontakt med den hysteriska hundägaren, då detta är totalt meningslöst i lägen som ovan beskrivits.

Annars ses ofta hundägaren stående i gatukorsningen och på trottoarer i nära samspråk med andra hundägare,trots att de bevisligen aldrig har träffats tidigare.

I ett senare stadie ändras sjukdomsbilden till att bland annat omfatta sömnsvårigheter,samt en lättsinnig inställning till pengar.

Tidigt på mornar företrädelsevis lördag-söndagar, ses de packa sina bilar fulla med matsäck. små fällbara tältstolar,hundfilt,hundar,sömniga ungar,samt motsträviga livs partners.Efter varierande timmar av bilkörning tillbringas dagen enligt följande exempel.......

Sittandes på de medhavda tältstolarna i flera timmar,intensivt stirrandes på andra patienter som springer runt i en ring.Därefter springer dom själva runt ett par varv och får då olikfärgade plastband, som dom ibland visar glädje över och ibland besvikelse.

Uppskattat värde på plastbanden är ca 10-15öre,uppskattade utgifter för en sådan här dag är mellan 500-1000 kr eller ännu mera.

Det finns även andra symtom som man kan se här,ex patienten ses springa omkring i skog och mark,med ett långt snöre mellan sig och hunden,om hunden någon gång stannar till vid en pinne så kan stor glädje och tillfredställelse ses hos patienten.

Behandling: När ovan nämnda symptom känns igen finns det inte längre någon tvekan om att sjukdomen fått fäste och behandling torde vara resultatlös.

Vetenskapliga undersökningar har bevisat att patienterna själva inte upplever sin sjukdom besvärlig,då dom i regel är ganska glada och nöjda,kan man med gott samvete låta dom hållas,och se dom som ett pittoreskt inslag i vårat samhälle....

Undertecknat av

Leg, psykiater

Besse R,WisserVisa mer

Har haft en bra med väldigt upptagen dag.

Visste att jag skulle dejta Leonberger Cleo idag också.

Inget är som väntas tider.

Jag väntar alltså på att Cleo ska komma med sin bil så vi kan åka till lämplig skog.

Jodå hon kom och vi åkte.

Matte hade gjort ett bra val för vi hamnade där min långa Sörmlamdsledsetapp börjar.

Fanns någon plan att medan jag och Cleo roade oss så skulle matte titta om det ens fanns någon skog kvar

efter stormarna.  

Cleo var inte på humör för skogspromenad idag.

Vi har precis kommit in i skogen och hon vill redan gå tillbaka till bilen där hennes matte satt och läste.

För matte blev det alltså släpa på motsträvig Leonberger, tydligen ett tungt arbete.

Förbaskade onödiga is!  

Inte en chans att spaa inte.

Jobbade istället.

Vad säjs om kantareller 11 januari?

De är kvar i skogen för två blir det ingen vidare macka av.

Ännu mer motsträvig Cleo som har gjort en helomvändning och inte har en tanke på att följa med mej och

matte.

Men matte är envisare än vad Cleo är så hon fick vackert fortsätta att hänga på.

Hade tru det hade inte trillat några jätteträd över leden.

Bara några få såna här mindre tandpetare. Fast hur det ser ut längre in i skogen det har vi ingen aning

om just nu.

Enligt matte är det kanske bäst att inte veta.

Efter att ha letat och letat så hittade jag i alla fall en användbar spagrop.

Får väl vara glad för det lilla, förra året vid denna tid så fanns det inte några att tillgå.

Efter att ha lämnat leden en stund och gått på andra ställen så kom vi ut på den igen.

Jag som tar mitt etappledaruppdrag på största hundliga allvar ansåg självklart att vi skulle fortsätta och

kolla mera.

Typ gå till min nästansjö som finns en bit bort i skogen, jag kunde ju simma där på juldagen så jag hade

planer.

Nä sa matte vi måste vända för Cleos matte har en tid att passa.

Då bestämde sej Cleo för att hon inte skulle nånting utan bara satte sej ner.

En sittande leonberger är ganska orubblig.

Till slut så fick matte i alla fall med henne.  

Så blev det till slut fart på Cleo.

Nu ser hon sin bil och sin matte och då blev det bråttom.

Jag blev hemskjutsad och slappade ett tag, sen bestämde matte att jag kunde få en skogsrunda till eftersom

den på förmiddan inte blev så lång som jag  behöver.

Mycket smart val av matte för det blev otroligt bra.

Molly kom i sin bil och när mattarna pratade med varandra så bestämde de att vi kunde umgås i skogen.

Här har jag siktat bilen och har bråttom.

Molly hade förutom sin matte även min förra favortigranne med sej.

Mycket trevligt för henne har jag bara träffat en gång sen vi flyttade.

Molly fyller sex månader idag och kommer nog att bli en riktig snygging när hon är vuxen.

Ska nog lägga lite extra krut på hene tror jag.

Vi hade jätteskoj iskogen, sprang massor och busade.

Detta är en av de få bilder som inte bara blev sudd.

Kollade om min gamla favoritgranne fortfarande var bra på pinnkastning och det var hon.

Hade en massa skoj dragkampermed Molly om pinnar.

Som den gentlehund jag är så lät jag henne vinna, men det är bara för att hon är liten.

När hon blir större då................

Så skulle Molly åka till sitt hemma.

Jag kände också för att åka bil så jag slängde mej självklart in.

Fick faktiskt åka en liten bit, kändes bra.

Men sen var det promenad hem.

Passerade hos Whippet Scilla och tänkte ta dagens tredje dejt.

Nä, sa matte vi ska hem, jag försökte växa fast men lyckades inte.

Matte kamper med Cleo hade tydligen gett henne någon ny oanad stryka eller nåt för jag släpades

bort utan att ha sett röken av Scilla. 

Ibland för otur med sej tur för mej.

Så här är det, Leonberger Cleos matte har gjort sej illa i ett ben och kan knappt gå.

Förra veckan bodde Cleo hos nån annan, men denna vecka är det problem.

Alltså skulle Cleo följa med mej i skogen.

Gissa om jag blev glad när jag klev ut på gatan och hittade Cleos bil där, vi har ju inte dejtat

på evigheter.

Hoppade in och sen åkte vi, skulle till den där bra skogen där jag har två sjöar och en underbar böck.

Hoppsan!

Den där julstormen har lämnat spår även där.

Egentligen skulle vi ha åkt bil ytterligare en bit, men det gick inte.

Jag och Cleo fick alltså kliva ur ihop med matte, medan Cleos matte sa långa ramsor om backa och vända

på väldigt liten väg.

Bäst att övervaka så hon verkligen gör det hon ska.

Cleo var tvungen att ha onödigt koppel eftersom hon nog hellre varit kvar hos sin matte i bilen.  

Bekanta trakter och nu har jag bråttom.  

Finns trevliga saker längre fram.

Kolla bäcken!

Ibland räcker knappt vattnet till att blöta tassarna i och nu har det blivit en underbar flod.

Underbara ljuvliga öppna vatten !

Kunde ha stannat där hela dagen och bara njutit men matte la sej som vanligt i och hindrade mina planer.

Fortsatte och grejade med vanliga hundgöromål.

Nådde mitt dunkparadis och där kunde jag ju rulla tunna.

Kändes mycket bra att få göra det en stund.

Som sagt isen är onödig.   

Den har redan förstört bryggan och sjön kommer för övrigt att dölja den helt.

Dunkparadiset , det är bara att välja och vraka vilken som kan passa bäst.

Valde ut en bra och tänkte ge Cleo en lektion i hur man bäst busar med skojiga dunkar.

Men hon satt ju för det första fortfarande fast i onödiga kopplet och var dessutom totalt ointresserad.

Fortsatte en bit på vägen och fyndade nån konstig svart moj.

Vet inte riktigt vad det var, men skoj hade jag.

Tog vägen genom skogen och tänkte faktiskt kolla om det möjligen fanns några kvarglömda

Svarta trumpetsvampar.

Gjorde det inte, hittade bara dessa gamla röksvampar.

Där emot så hittade jag en av mina gömda dunkar inne i skogen.

Har faktiskt gömt ett helt gäng där på olika ställen.

På väg tillbaka och jag hade planer igen.

Tyckte att vi skulle ta den här vägen för då kommer jag till min andra sjö.

Aldrig i livet sa matte som inte tänkte balansera på snorhala spänger över iskallt vatten.

Känsliga människa!

Nu har Cleo blivit av med det där kopplet äntligen.

För matte sa att sticker hon så är det tillbaka till bilen där hennes matte satt och läste.

Gick bra länge Cleo höll sej precis där vi var men så..........

Hej då Cleo!

Hon skymtar alldeles mitt i bild ovanför backen.

Det var det sista vi såg av Cleo på en bra stund.

Matte gillar absolut inte att hon drar iväg och meddelade att hennes matte skulle hålla koll för hon var

troligen på väg till bilen.

Jag hittade henne innan bilen.

Tydligen hade hon alldeles tappat bort sej där alla träd ligger över vägen. 

Vi fick gå en lång omväg i skogen där det också låg massor med träd överallt.

Cleo hamnade i koppel igen.

Slut på det roliga efter ett par timmar i skogen.

Dags att åka hem igen.

I morgon väntar visst lite jobb på mej har jag hört. 

Matte fortsatte att vara virrig i går.

Visst minneskortet hamnade i kameran igen men så skulle jag ut på sista rundan.

Matte tog på sej en massa kläder och tog mitt onödiga koppel och öppnade dörren, inte ett ljud om att jag skulle komma inte.

Men jag smög bakom henne, vid porten tittade hon på det tomma kopplet, stirrade sen på mej och funderade på varför inte jag var kopplad!

Om nu inte jag varit uppmärksam och hängt på så hade hon antagligen försökt rasta kopplet!

SUCK!

När jag vaknade idag så var det kallt, faktiskt kallaste dagen på hela vinern med nästan 12 minusgrader.

Skulle som vanligt till skogen.

Ingen kan väl tro att det är så kallt, det ser ju ut som en vårdag med strålande sol.

Inte är det en massa lappmögel heller.

Skönt att kunna gå precis där det passar mej.

Längre bort i skogen där var det minsann lokal vinter.

Eller egentligen inte för det där vita är konstgjort.

Kolla snökanonerna, undrar om det kommer att finnas nåt vatten kvar i min sjö när de är klara.

De stackars träden som står ivägen blir alldeles fulla med "snö" som är lika hård som cement.

Som den här stackars tallen, nånstans under allt det vita så ska det finnas tallbarr.

Kommer nog att ta lång tid för den att tina fram igen.

Tröttnade ganska omgående på "snön" och drog vidare i skogen. 

Skönt att vara på snöfria ställen.

Hittade en bra pinne, men den övergav jag ganska snabbt för matte sa åt mej att leta.

Tänk jag hittade min boll!

Var alldeles tvärsöker på att den var hemma så jag tror matte vet nåt om hur den hamnade i skogen.

Ibland har jag tur!

För helt plötsligt kom Färghandels Vilma rusande, har inte dejtat henne på länge.

Fast hon skulle först dejta mattes godisficka.

Väldigt suddig bild, men den enda där vi fastnade tillsammans.

Färghandels Vilma försökte hela tiden sno min boll.

Undrar varför alla brudar är så tjuvaktiga?

Jag är ju gentlehund så hon fick faktiskt låna den en stund.

Vilma var mycket belåten.

Sen var det tyvärr dags att skiljas åt.

Jag fortsatte i skogen, busade med bollen och andra viktiga saker.

Fårskallarna har så mycket päls så de lär väl inte frysa i alla fall.

Såna bryr jag mej för övrigt inte om, de äter inte hundar.

Jag har inte ens hittat en spagrop men min päls är full med rimfrost bara av att jag andas.

Fast det kändes inte kallt eftersom det var sol och alldeles vindstilla.

Passerade nedanför skidbacken.

Undrar om de lyckas få snö i hela före midsommar med den här takten?

För övrigt så sa matte att det var sista gången på väldigt länge som vi ska gå precis där.

Nedan för backen så är det bara blankis överallt, så vi gick i backen istället.

Tyvärr missade matte att ta bild när vi passerat alldeles för nära en sån där snökanon.

Jag var alldeles vit hela jag, men det trillade av snabbt som tur var.

Gick hem och slappade, sen har jag mest ägnat mej åt ingenting.

Men jag har lyssant på ett telefonsamtal som lät lovande, tror att det blir dejt imorgon igen. 

Som alla vet är min matte en synnerligen klantig och virrig människa.

Om inte jag höll så noga reda på henne så skulle hon antagligen ha varit spårlöst försvunnen sedan länge.

Skulle som vanligt gå ut på min långrunda på förmiddan.

Matte skulle ta en bild på mej, ja just det kunde hon ju försöka med.

Kameran hade hon med men se det där minneskortet det satt kvar hemma i datorn.

Kan ju tala om att jag har väntat på att det skulle hända, måste alltså se till att hon kollar varje dag

att det verkligen sitter i kameran.

Alltså inga bilder från min runda, typiskt för det hände skoj saker.

Först så träffade jag en trevlig pudelkille, vi har inte setts förr men jag träffar honom gärna igen.

Fortsatte i skogen och hörde märkliga vinande ljud hela tiden som blev starkare och starkare.

Kom till skidbacken och där var det lokal snöstorm.

Mycket märkligt med långa rör som kastade snö omkring sej, inte bara i backen utan en stor del av

skogen blev också täckt med det.

Fortsatte i skogen där det var så där alldeles underbart lappmögelfritt.

Ägnade tid åt mina vanliga hundgöromål och letade utan framgång efter spagropar.

Till slut så var jag nedanför skidbacken, de där så kallade snökanonerna kasatde fortfarande massor med snö omkring sej.

Kommer nog att ta evigheter innan backen är fylld.

Hörde att de tar vatten i min sjö och förvandlar till lappmögel.

Himla tur att det inte är badsäsong nu eftersom de snor vattnet.

Skulle gå hem, träffade en trevlig Sheltiekille som jag mött ett par gånger tidigare, umgick lite med honom.

Men som sagt inga bilder på allt spännade.

Var hemma och slappade och ute på en vanlig tråkig eftermiddagsrunda.

Sen för nån timme sen följde jag med matte ut igen.

Hm, det såg minst sagt skumt ut på Heden med en massa ljus.

Tydligen var det nåt i görningen.

Jodå, det skulle släppas upp en massa såna här rispapperslyktor.

Här är ett helt gäng på väg upp i skyn.

Mattes kamera är inget bra på att ta bilder i mörker men här seglar de sakta fram över himlen.

Vackert som attan var det och alldeles tyst!

Tänk om människor kunde skita i alla dundrande fyrverkerier på nyår och istället använda de här.

Inga djur behöver bli rädda och miljön mår så mycket bättre också.

Fler vackra ljuslyktor på himlen i stället för fyrverkerieländen.

Så kan jag meddela att imorgon blir det bilder från vad jag nu konmer att fördriva dagen med.

Minneskortet sitter redan i kameran!