Allra först innan jag berättar om min dag.

Om ni inte besökt Kasper och hans mattes bloggar så gör det NU!!

Han finns bland mina länkar.

En fullkomligt osannolik solskenshistoria utspelar sej där, jag och matte fick veta det i tisdags kväll och

matte har fortfarande inte fått tillbaka hakan på¨rätt plats.

Kan bara säja att vi gläds så otroligt med Kasper och matte. Mysan är och förblir borta men mitt i all

sorg och saknad så hände det osannolika.

Men min dag var det.

Lagom oinspirerad matte när jag skulle ut för min längre runda kom på att vi kunde ju gå den där nya

rundan som var så där sist.

Ute ur samhället och av med onödiga kopplet.

Och nej, jag ska inte korsa vägen där lastbilen är, finns tunnel under den.

På väg mot vad som under sommarhalvåret är fiendeland.

Vid bron så sitter skylten som varnar för tjuren, men nu är alla komonster i sitt monsterhus så jag

kan passera.

Sist jag passerade var ån bakom mej en liten stillsam bäck.

Nu är den enorm och har väldigt strömt vatten så bada det fick jag inte göra.

Snart har vattnet slukat den lilla tämligen fallfärdiga bron över ån.

Tur att vi inte skulle använda den att gå på.

Om nu inte onödiga isen funnits så skulle jag ha kunnat bada här.

Sist var det inget vatten och nu är det en nästansjö, med tur dör isen och då..........

Var nog tur att matte hade de där extra klorna på sina kängor för det var nästan lika mycket is

på vägen som på den där nästansjön.

Jag letade spagropar, men det var inte lätt att hitta såna heller idag.

Snart är det nog vår för knopparna sväller och sväller.

Dagens enda vettiga spagrop.

Men den utnyttjade jag ordentligt istället.

Hittade till och med en del gott grönt gräs att äta.

Ägnade en massa tid åt mina vanliga hundgöromål också.

Det finns ett stackars hus efter den där rundan som är alldeles övergivet och tyvärr ganska fallfärdigt.

Men i min värld så innebär såna hus att det kan finnas fynd.

Yes!!!!

Perfekt fynd direkt!!!!

Rulla tunna det är livet det!!!!!

Stor grön tunna bjuder en del motstånd också så jag fick kämpa rejält.

Dit tänker jag gå och rulla ofta!

Sen fortsatte jag och kom till tråkvägen där jag måste ha onödigt koppel.

Men matte tyckte att vi skulle gå in i skogen på andra sidan tråkvägen.

Hittade en liten trevlig väg där.

Kollade under en gran och då blev det ännu bättre.

En dunk!!!

Den hade jag väldigt mycket skoj med medan vi undersökte vägen.

Såg mycket trevlig ut med bra skog så där ska jag gå igen, kan säkert komma mycket längre men vi hade

varit ute länge och matte påstod att det var dags att vända hemåt.

Gömde dunken för kommande behov.

Ute på tråkvägen.

Just detta förstör den där rundan att det blir ett par kilometer på väg där jag måste ha onödigt koppel.

Passerade över den ännu större vägen.

Vägen som leder tillbaka har ett par vägbommar med såna här skyltar.

Såg skyltarna i somras och fattade ingenting, men nu har de fått sin förklaring.

Alldeles bredvid vägen.

Alla träden badar helt plötsligt, jag har minsann varit och gått där inne tidigare och inte ens blivit

fuktig om tassarna.

Översvämmad väg var det ja.

Det lär nog inte dröja innan vägen är avstängd för redan har vattnet snott åt sej halva vägen.

Börjar närma sej på andra sidan också.

Det här ska föreställa Malmaån, den där som blivit så stor borta vid monsterhagen.

Här är den sjö istället och vägen alldeles nära.

Men jag ser bara fördelar med det jag.

För det är alldeles nära mitt hemma och utan onödig is så har jag en perfekt sjö.

Nu fick jag inte tänka tanken för där vattnet är öppet strömmar det alldeles för mycket enlig matte.

Ja, ja bättre tider kommer och jag har kommit på att om jag förträngen tråkkilometrarna med onödigt koppel

så är tråkrundan bra.

I alla fall med tunna och dunk och de nya badställena.