Haft en synnerligen vanlig hunddag, men en MYcket bra sak lyckdes jag med.

Efter morgontoalett och vanliga rutiner skulle jag ut på min långrunda.

Här är jag på väg.

Slapp öva balansgång på de där gamla stolparna.

Hade liksom mycket viktigare saker planerade.

Drog iväg in i skogen.

Tittade till mina Svarta trumpetsvampar men de var stendöda allihopa.

Begriper inte varför matte blev så glad för det???

Svamp kan man väl aldrig få för mycket av eller??

Drog iväg till sjön och såg en massa läbbig onödig is.

Men här vid människobadplasten var det minsann isfritt.

Du ska inte ut och simma påstod matte.

Underbart!!!!

Inget är så uppfriskande som rejäla simturer.

För övrigt så är det snart jul så jag måste ju bada!

Den som tittar noga ser hur otrevliga onödiga isen lurar längre ut på sjön.

Tur att jag badade där jag gjorde för min vanliga badplats var invaderad.

Den som äger den här båten kommer att få bekymmer om isen fortsätter att härja.

Hittade en intressant björk.

Tror jag ska samla alla mina brudar under den i julhelgen.

Alla de där svarta klumparna är såna där mistlar som man ska pussas under.

Fortsatte i skogen och ägnade mej åt mina vanliga hundgöromål.

Typ hitta en massa trattkantareller  som skitmatte fortfarande vägrar att plocka och såna saker.

Tänkte ta den här stigen för då kommer jag till sjön igen.

Fick inte med mej matte.

Till slut hamnade jag här.

Detta är Malmköpings världsberömda jordhög.

I helgen var den med på TV nyheterna.

När det byggdes en ny väg utanför så var det några puckon som stängde bra infarten hit genom att

placera högen där.

Men protester hjälper, för nu ska den bort och allt påbörjades i söndags.

Ser ni förresten att jag förekommer i två upplagor?

Där uppe är eländet.

Men till våren då ska vanliga infarten vara öppen igen de allas glädje.

Gick en bit på en liten väg.

Fanns inte så mycket skoj mer än en liten tandpetare som jag roade mej med.

Tro inte att graffiti är en ny uppfinning.

Redan på 1870 talet användes den tydligen eller.........

Nä det här har nog senare datum.

Men på den tiden så skulle de två tjuvarna Hjert och Tektor råna postdiligensen trodde de.

Istället så tog de fel och mördade ett par andra personer.

Men de fångades till slut in och dömdes till döden.

Hjert miste huvudet precis där min och mattes Sörmlandsledsetapp börjar och dessutom lär mattes pappas

mormor ha varit med och sett avrättningen.

För övrigt sista offentliga i Sverige.

Klicka gärna på denna länk, där finns hela historien om Hjert och Tektor, mycket intressant läsning.

Inne i skogen igen, men oroväckande nära hemma.

Matte påstår att vi ska hem och det har jag ingen som helst lust med.

Jag har bara varit tre timmar i skogen och kan gärna fortsätta vara där tre timmar till.

Tyvärr förlorade jag kampen och var tvungen att gå hem.

Slappade och gick ut på eftermiddagsrunda.

Trevligt träffade en av mina brudra jag möter ibland.

Hon blev överlycklig och det blev jag också.

Hon luktar nämligen alldeles extra gott just nu så vi tänkte ordna till lite snygga valpar.

Skitmänniskor!!!

Vi fick inte alls göra valpar.

Depp, hundlivet är motigt ibland.

Men matte säjer att imorgon då ska jag minsann få roa mej alldeles väldigt men hon vägrar berätta vad

som ska hända.

Idag skulle jag prova ytterligare en ny runda.

Nån som matte hade hört att den skulle vara en bra hundrunda.

Efter att ha halkat runt på snorhala gator, märkligt att de är försedda med is när det är plusgrader,

så hamnade jag på en liten väg och blev av med onödiga kopplet.

Gå igenom en tunnel är faktiskt värre  än gallerbroar vid spårvägen.

I alla fall när det dundrar långtradare precis över mitt huvud, hade bråttom ut på andra sidan.

Titta vilken ljuvlig å full med lerigt vatten.

Planerade självklart för bad, men icke.

I stället släpade matte iväg mej mot fiendeland, alltså komonsterhage.

Vettigaste skylten jag nånsin sett!

Bara ett fel, det skulle ha stått varning för komonster.

Alla är precis lika farliga oavsett kön!!!

Alla komonster hade gått hem till monsterhuset så jag kunde röra mej fritt utan att riskera livet.

Smet under taggtråden och hittade ån igen.

Nä, inga bad inte.

Ångrar att jag inte tog badet i egna tassar.

Hittade en igenvuxen sjö.

Letade efter vatten utan framgång.

Jag finns faktiskt nånstans i det höga gräset, lite till vänster från mitten är en mörk skugga som kan

vara jag.

Fick nöja mej med en massa ljuvliga spagropar istället.

Fast jag var tvungen att döda onödiga isen på alla innan de var användbara.

Kollade in en hel del bra skog också där jag säkert kan jobba.

Hittade ett hus igen.

Någon som är intresserad?

Behöver nytt tak, eftersom det tydligen inte tålde stegen.

Här har jag precis skrämt iväg Hälga.

Hon ska inte ligga och slappa där jag tänker undersöka saker.

Tyvärr var hon så snabb att hon aldrig fastnade på bild. 

Hittade inget intressant heller.

Navkapslar är skoj.

Bra när någon placerat ut tre stycken till mej i skogen.

Valde ut en som jag roade mej med innan den gömdes.

När jag gömde den så fyndade jag en flaska istället.

Bra när jag kan byta det ena fyndet mot ett annat.

Slut på det roliga.

Min nya runda övergick i landsväg så jag blev försedd med onödigt koppel.

Gick ganska länge efter tråkvägen och passerade över en ännu mer trafikerad väg.

Kunde vara utan koppel en liten stund igen.

Då passade jag på att gömma flaskan som jag släpat på i ett par kilometer.

Nästan tillbaka i Malmköping.

Jag bor nånstans i vänsterkanten av bilden, tror i alla fall matte.

Mitt hus är i alla fall inte synligt och med tanke på hur mattes lokalsinne är bland bebyggelse så kan

det precis lika gärna vara nån annanstans.

Hittade i alla fall hem.

Både jag och matte var överens om att dagens nyfunna runda inte tillhör de bättre.

Eftermiddan ägnades åt slappande.

Jag vägrar ju att låta mej fotograferas när jag slappar så ni får se slappande Freja och Askur istället.

De låg på soffan och jag i min fåtölj.

På eftermiddagsrundan så lyckades jag få till en snabbdejt med Whippet Scilla men då var självklart

kameran hemma.

Ganska normal hundag.

Morgontoalett, slappande och sen dags för längre runda.

Inledde med en sväng i utkanten av hemmaskogen.

Skulle inte ta långrundan i den enligt matte.

Skulle egentligen ha gått över campingen, men matte ändrade sej

Den här isgatan var inte intressant att testa.

Tog vägen genom den lilla skogsdungen istället.

Att jag helt plötsligt har onödigt koppel beror på att det kom en hund längre bort.  

Konstig männsika hade den med sej som gapade om att jag inte alls skulle vara där, för där var de!

Jaha och?????

Vi rymdes båda två och det såg faktiskt ut som om hunden ville leka med mej.

Men tråkmänniskor ödslas det ingen energi på.

Gick bara rakt genom skogen.

Hamnade på spårvägen för då kan jag komma till de stora ödsliga skogarna.

Mycket trevligare.

Men så fick jag en idé.

Med tanke på att jag vågade vara en meter från hästmonstren igår så känner jag mej oövervinnelig.

Kolla stentuffa svamphunden!

Inget onödigt koppel, inte lockande med en massa bitar av vildgris korv.

Äsch, det är faktiskt bara att promenera rakt över bron.

Var bara fånigt att tro att den var läskig!

Matte höll på att tappa hakan, hon hade varken lockat eller ens funderat på att gå över den. 

Den är ganska hög så matte som har höjdskräck tittar definitivt inte neråt eller åt sidorna.

Syns kanske lite på bilden hur långt ner jag är.

Vildagris korven har jag sen länge käkat upp, men jag hade väldigt roligt med en ölburk jag hittade.

Kändes som en bra belöning  att busa med den.

Det har var definitivt mindre bra.

Onödiga isen försöker överta min sjö igen.  

Den var ju död för ett par dagar sen, så det ska den fortsätta att vara.

Den har i alla fall inte lagt beslag på hela sjön.

Jag ska ha mitt vatten ifred!!!!!!!

Hittade ett litet trevligt hus.

Enligt matte ska de som väntar på spårvagen sitta där inne om det är dåligt väder.

Tyvärr hade de inte glömt några skoj fynd.

Sen var det dags igen.

Nästa läskiga bro.

Matte stod bara och gapade när jag sprang över den som om jag aldrig gjort annat.

Förra gången då tvärnitade jag och vägrade gå i närheten av den.

Nu ansåg inte matte att vi skulle fortsätta längs spårvägen så jag skulle tillbaka, hon visade sej inte på bron.

Men nu var jag smart.......

Äsch, det var faktiskt lättare att simma över den lilla ån som rinner mellan mina sjöar.

Ansåg att jag behövde ett bad som belöning för mina helt frivilliga broäventyr.

Tog vägen genom skogen och hittade underliga knallrosa pinnar.

Funderade på att ta med nån, men de satt så hårt fast att jag gav upp.

I stället så såg jag till att sköta pälsen ordentligt.

Är onödiga isen på sjön så kan den anfalla spagroparna också.

På väg hem.

Funderade på en brottningsmatch med vägkonen.

Men det satt nån korkad skylt på den så jag fick lägga ner planerna.

På Heden så ligger det en massa trädstammar av nån outgrundlig anledning.

Matte tyckte att jag kunde träna balansgång.

Tyckte inte jag så jag slapp.

Hade väl utfört storverk så det räcker med att alldeles frivilligt springa på båda fd läbbiga broarna.

Gick hem och slappade.

När jag skulle gå ut på eftermiddagsrunda så hade någon skickat en massa hälsovådligt regn och

en mindre storm till Malmköping.

Äckligt ville inte vara ute så jag såg till att komma in igen. 

I dag skulle jag åka till Eskilstuna och vara hundlig assistent till mattes mamma.

Men innan det jobbet så var jag på min vanliga skogsrunda.

Blev en skog som jag inte hade besökt på ett tag.

Äckligt!

Ok, jag har faktiskt åkt en mil norrut, men att lappmöglet skulle finnas där det trodde varken jag 

eller matte.

Matte sa fula ord om isig väg eftersom hon inte hade de där extra klorna till sina kängor med sej.

Ser ni mej?

Matte kan i vanlig ordning inte bestämma sej för om vi ska ta vägen till höger eller den till vänster. 

Medan hon försökte fatta beslut så roade jag mej.

Ljuvliga, underbara spa!!!!!

Hittade för övrigt mängder med underbara spagropar.

Efter att ha gått en bra bit och jag hade dessutom försökt jobba så ansåg jag att vi skulle gå här.

Om jag följer den här stigen långt in i skogen så kommer jag till sjön som skitmatte dolt för mej.

Nä sa skitmatte, där ska vi inte gå idag.

Dåliga ursäkten att hon hade rena stadskläder och inte ville skita ner dom.

Vadå, stadskläder?

Jag har minsann samma päls var jag än befinner mej, förresten så skulle nog inte hennes kläder må

dåligt av en eller annan lerinpackning.

Blev vägen istället.

Var länge sen jag gick där så jag hade mycket att pyssla med.

Som här, fina kantareller.

Behöver jag tala om att de står kvar i skogen?

Tröttnade på vägen och drog in i skogen.

Jobbade mycket.

Fina Bleka taggsvampar.

Tänkte att de kanske skulle passa matte.

Nä, tråkmänniska hon ville inte ha dom heller!

Inte blev det bättre här.

Är inte så väldigt långt kvar till två av mina bra sjöar.

Alltså hade jag en massa planer, typ trevliga bad och sånt.

Nähä, dit har vi inte tid att gå, måste tillbaka mot bilen nu för att hinna i tid.

Äsch, tid är ett dumt mänskligt påfund!!!!

Men det var ju bara att följa med, nästa viktiga uppdrag väntade.

Fast innan jag nådde bilen................................

Detta är en fullkomligt unik bild!

Troligen första och sista gången ni ser en sån.

Hade det varit ljud så hade ni fått höra hur jag morrade från klospetsarna och svor rejält åt de

hundätande hästmonstren.

Fick för mej att de kanske skulle försöka tugga i sej matte också så jag försökte faktiskt försvara henne.

Som sagt hade det varit ljud så hade ni hört mattes hysteriska fnitter och pladder om snälla och

vackra hästar.

Tycker att hon borde ha varit lite tacksam för att jag faktiskt försökte försvara henne med mitt liv som 

insats.

Kände väldigt skönt att kunna slänga mej in i min bil.

Både jag och matte överlevde.

Ska förövrigt skicka henne på kurs så han fattar hur farliga såna där monster är.

Åkte vidare till Eskilstuna för mitt hundliga assistent uppdrag.

Började med att bjuda mej på lunch.

Människorna åt nån soppa, men jag serverades smarriga rester av pyttipanna.

Mycket gott.

Mitt assistentuppdrag bestod mest av att kolla så matte inte virrade till allt för mycket.

Jag låg alltså mest under bordet medan hon klättrade runt och satte upp några gardiner.

För övrigt så tog det på mina hundliga krafter att försvara matte mot monstren så jag behövde vila.

Efter besöket hos mattes mamma så fick jag passa min bil.

Matte skulle som vanligt till Rudis mattes tråkjobb.

Tydligen så hade hon och Rudis matte ägnat sej åt mänskligt tråkprat också. 

Sen jag kom hem har jag mest slappat frånsett en vanlig runda ute.

Höll stenkoll på matte i morse.

Inget märkligt grejande, alldeles normal morgonrunda utan skogsbesök.

Hemma igen så fortsatte jag för säkerhets skull att bevaka både henne och dörren.

Vet inte om jag riktigt litar på det där slippa passa huset.

Sen skulle jag ut på min långrunda.

Enligt matte skulle vi prova nya vägar idag också.

Efter att ha gått på de vanliga gatorna, och inte fått gå in i skogen jag tänkte gå in i så hamnade jag på nya ställen.

Många intressanta lukter fanns det.

Passerade ett jättestor hus som jag sett ganska ofta, matte hade bestämt att där är det nån industri.

Nähä, hon hade fel!

En jättelik kakfabrik är det.

Va, sa matte ligger den i Malmköping?

Suck, vad är det jag släpar på i andra änden av onödiga kopplet???

Så där ordningen är återställd.

Jag har hamnat på en helt ny trevlig väg och är av med onödiga kopplet.

Mycket intressant fanns det.

Matte visste helt plötsligt precis hur vi skulle gå för nu fanns det ju inte en massa irriterande gator och

hus att springa vilse mellan.

Gillas inte!

Onödiga isen försöker ta över nu igen.

Den ska vara död!

Då var det här mycket bättre.

Ett ljuvligt lerigt dike där jag kunde göra alldeles perfekta inpackningar.

Fanns massor med bra jobbarskog också.

I brist på tunnor så går det alltid att rulla med rör.

Fyndade ett sånt och roade mej mycket med det.

Gillar absolut den nya vägen.

Jag kunde göra en underbar skuminpackning i ett dike.

Mycket välgörande för pälsen och skum har jag inte hittat på evigheter. 

Gick långt på den där vägen och såg mycket som måste undersökas närmare, plus att matte hittade

ytterligare en väg som vi ska prova en annan gång.

Så till slut hamnade jag vid en vägkorsning och kände igen mej.

Om jag fått bestämma då skulle vi ha fortsatt bakom kröken för då kommer jag till slut till mitt

dunkparadis.

Men det fick jag inte alls göra idag inte.

Blev andra hållet.

Gick en sväng in på en väg.

Men nä......... när de varnar för gårdsplan då får den vägen vara.

Kanske ska prova den nån annan gång.

Nån som vill köpa ett, hm, renoveringsobjekt?

Till salu skylten har nyss dykt upp så det är bara att slå till.

Det här funderar jag på att sälja.

Lagom för två hundar, bara att laga dörren och flytta in.

Kostar 10 grisöron.

Sen skulle vi testa nästa väg sa matte vars lokalsinne fortfarande fungerade perfekt.

Fyndade ett par slangar och lite annan skrot.

Den gröna slangen tog jag, roade mej och sen gömde jag den.

Alltid bra att ha gömda fynd lite här och där på mina rundor.

Synd att onödiga isen anfallit för här borde det vara alldeles ljuvligt att spaa.

Måste testa så snart den har behagat dö.

Nu börjar det bli bekymmer.

Det är en massa hus där framme och såna innebär gator.

Matte hoppades att den här lilla vägen på nåt sätt skulle fortsätta utanför alla husen.

Nu är det illa.

Vägen fortsatte inte.

Vi är inne bland hus och gator och matte har absolut ingen aning om var vi är!

Men efter att ha sett några bilar  svänga åt samma håll så trodde hon att vi kanske möjligen skulle kunna

hamna någonstans där det går att känna igen sej.

I Malmköping bor det runt 2000 personer och det innebär mycket konstiga gator det!

Phu!!!!!

Nu är omgivningen bekant igen.

Spårvägen, det där som visade sej vara kakfabrik och andra kända saker.

Jag tycker att min nya runda var superbra, matte håller med men envisas med att den där sista vägen

den ska vi låta bli.

Vilse bland en massa hus och smågator är ingen höjdare.

Mycket bättre med okända skogar för där är det i alla fall enkelt att hitta.

Gick hem och slappade.

Gick ut på händelselös eftermiddagsrunda.

Imorgon ska jag jobba, mattes mamma behöver visst hundlig assistans igen 

Har insett att nu är det minsann dags att sätta ner tassen.

Börjar tröttna rejält på min lördagstillvaro.

Någon som tycker sej ha sett en sån här bild förut i mina blogginlägg på lördagar?

Just det klockan är före åtta på morgonen och jag är på väg mot skogen 

Till skogen ska jag ju varje dag, men morgontoalett i skogen är illavarslande.

Skitmatte försökte smöra för mej genom att ta fram en av mina bollar.

Jodå, det är skoj med boll, men vid den tidpunkten?

Använde den som markeringsvertyg.

Skulle inte vara trattkantareller idag heller.

Spelade ingen roll hur många jag visade, fick bara beröm men ingen plockning inte.

Ovanför skidbacken hade hälsovådliga regnet slarvat med städningen.

Fanns lappmögel kvar.

Inte fick jag springa som jag ville på skojiga rampen heller.

Det var frost och den var snorhal.

Blev förbjuden för jag kunde skada mej påstod matte.

Äsch, jag vet alltid var jag har mina ben.

Tröstade mej med att leta godis i ihåliga trädstammar istället.

Fanns ganska mycket gott godis.

Dagens enda godkända fynd.

Hittade en vuxen ostronmussling och en valp.

Matte blev väldigt glad och plockade.

Ja, ja jag får väl vara glad för det lilla.

På väg hem då blev det dejt.

Färghandels Vilma kom och skulle gå till skogen.

Vi sprang så bilderna på oss tillsammans blev bara sudd.

Men mycket trevligt med morgondejt.

Gick förbi mitt torg.

Usch, jag gillar inte underliga tåg som ser ut som grisar!!!!!

Ska inte finnas på mitt torg om jag får bestämma.

Gick hem och alla mina onda aningar besannades.

Såg mattes fixande och så de förhatliga orden

Passa huset, jag kommer snart!

Har för sjutton passat hus så det räcker för flera år framöver de senaste veckorna!

Hade hur trist som helst i vanlig ordning.

Matte behagade återkomma.

Titta!

Hon hade minsann träffat Whippet Scilla!!

Alltså skulle jag ha varit med och passat torget så jag kunde ha träffat min brud!

Hade visst varit nåt luciafirande också.

Matte har lovat att hårfärgen som tärnan i mitten har den ska hon aldrig skaffa sej!

Skulle gå ut, men då kom jag på att jag faktiskt inte käkat upp mitt gömda godis!

Det fick ligga i protest mot det eviga passa huset.

Smällde snabbt i mej alltihop innan jag följde med.

Bilden är usel egentligen.

Men enligt matte lite rörande.

På ena sidan dörren är jag och på den andra sitter Färghandels Vilma som sett oss.

Matte var faktiskt snäll för en gångs skull.

Jag och Vilma fick dejta en snabbis innan jag skulle gå vidare.

Hände inget mer av värde på rundan.

Gick hem igen och nu har matte lovat på alla världens grisöron att det kommer att dröja massor med

evigheter innan jag behöver passa nåt tråkhus igen.

Hm, undrar om jag verkligen kan lita på det? 

Det finns hopp!

När jag slog upp mina mörkbruna imorse så öste hälsovådliga regnet ner.

Så ansåg matte att det var dags för morgontoalett, jag var synnerligen tveksam eftersom jag trodde att jag

skulle ut och skadas.

Hade tur det hade slutat regna.

Var inne och slappade en stund sen var det dags för dagliga långrundan.

Hamnade i min bil för det såg ut som om solen tänkte komma fram och då tyckte matte att jag skulle bli

skjutsad till mitt dunkparadis.

Men...........................

Precis utanför Malmköping och längre än så här kom vi inte.

Matte svängde in på grusvägen, snurrade fint runt med bilen på vägen som var förvandlad till

skridskobana.

Med lite möda och lite mer snurr så lyckades hon vända.

Det fanns inte i hennes värld att köra några kilometer på skridskobana och troligen hamna i diket till slut.

Åkte hem igen och jag kände mej synnerligen blåst på min promenad.

Hamnade i hemmaskogen istället.

Titta så fin den har blivit efter hälsovådliga regnets framfart!

Inte ett spår av lappmögel inte!

Självklart så jobbade jag.

Hittade mängder med Vinterskivlingsvalpar.

Jämför med mattes tumme, de behöver växa lite mer innan de kan bli macka till mej.

Fortsätter det vara milt så kan jag nog sätta tänderna i dom om nån vecka eller så.

De här var ok i storlek men sitter så högt upp att de inte går att nå.

Om matte var lite förutseende så skulle hon ta med steg till skogen!

Drog runt och ägnade mej åt vanliga hundgöromål.

Men så.......................

Prisat vare hälsovådliga regnet!!!!!!!!!!!

Min sjö och onödiga isen har dött!!!!!!!!!

Badsäsongen är inte slut!

Helt underbart att få vara i sjövatten igen,

Matte påstod att jag inte alls skulle bada, men hon vet ju som vanligt inte vad hon pratar om.

Är onödiga isen död då ska jag bada! 

Efter att ha njutit av sjövattnet så hittade jag en trasig dunk som jag gömt vid nåt tidigare tillfälle.

Här hade regnet slarvat lite med städningen, men vad gör väl det när jag kunde nyttja sjön.

Gömde dunken igen och gick vidare.

Men nu är det bråttom!

Regnet har återkommit och jag ska hem och det på stört.

Hamnade på väg som var skridskobana igen, tur att det gick bra att springa i vägkanten.

Långsamma matte hon tog minsann ingen hänsyn till att jag ådrog mej allvaliga skador.

Kom i alla fall hem och sen har det mest bara regnat.

Jag har slappat och slappat ännu mer.

Matte har letat efter sin energi.

För att hitta den så fick hon nån knäpp och skulle minsann lyssna på allt hon bara kunde hitta av

sin husgud Alice Cooper.

Tyvärr så hjälpte visst en massa gamla godingar matte att hitta energin.

Vet minsann precis vad som väntar mej i morgon.....................

Blääää dag blir det! 

I morse så hade alla äckliga minusgrader kommit tillbaka igen.

Var så halt så matte stapplade fram som en ledbruten 175 åring ungefär.

När jag skulle ut på min längre runda så letade hon fram extrautrustningen till kängorna för att inte

slå ihjäl sej.

Tur att jag har klor så jag slipper en massa extra saker på tassarna.

Hamnade på spårvägen och när jag fick onödigt koppel så trodde jag att jag skulle tvingas ut på

äckliga bron igen.

Men dit skulle jag inte och onödiga kopplet hade andra orsaker.

Framför oss gick en hel hög med människovalpar och matte tyckte inte att jag skulle sticka och busa

med dom.

Fast när vi passerade så var det ett par stycken som absolut ville klappa mej.

Så klart de fick göra det, människovalpar är trevliga.

Av med onödiga kopplet.

Gillar faktiskt inte att lappmöglet ligger kvar på vägen, borde ha varit försvunnet.

Skulle gå vägar jag inte provat tidigare, sånt är alltid trevligt.

Detta är definitivt inte trevligt!

Onödig is på vad som kunde ha varit en ypperlig spagrop.

Inte gick den att slå sönder heller.

Såg min andra bra sjö, men den var också alldeles invaderad av onödiga isen.

Efter att ha gått ganska långt så tänkte jag vända och gå hem.

Otäcka hundätande monster fanns det minsann.

Fick inte gå hem, drabbades av onödigt koppel och släpades vidare.

Rena turen att monstren inte kastade sej över mej.

Hittade en annan bra liten väg utan monster så jag kunde vara på fri tass igen.

Hade mycket trevliga saker att undersöka där.

ÄNTLIGEN!!!!!!!

Här gick det att ge onödiga isen en rak högertass och sen var den död!

Underbart med vatten som det gick att spaa i.

Så hamnade jag i fin skog med en massa bra stigar.

Matte pratade om att där kan jag säkert jobba mycket som murkelhund under våren. 

Titta vad jag hittade inne i skogen!

En ny alldeles osimmad sjö!!!!

Osimmade sjöar måste ju provsiommas och det i samma ögonblick som jag hittar dom.

Eländiga onödiga is som effektivt stoppade mina bad!

Tänk om sjön inte är simvänlig eller nåt och inte kan jag prova.

Tröstade mej med att hitta en bra spagrop där onödoga isen var lättdödad.

Spaade massor.

Som sagt det var minusgrader hela dagen så mina pälsinpackninagr förvandlades till is.

Tror att de gör lika stor nytta i alla fall.

På väg tillbaka och jag har precis fått korn på dagens enda fynd.

Någon som behöver en navkapsel?

Säljer den för en köttbulle.

Fick inte släpa med den hem så jag har gömt den på ett bra ställe.

Är nästa tillbaka vid spårvägen och ansåg att vi kunde ta en extra runda på en gammal bekant väg.

Skitmatte vägrade, vi hade varit ute i drygt tre timmar och matte ansåg att det var dags att gå hem och

fixa lunch.

Ingenting begriper hon av hundlivets väsentligheter inte.

Hemma igen så slappade jag medan matte studerade kartan för att se var vi egentligen gått idag.

Vanligt fenomen här, först drar vi iväg på okända vägar och sen tillbaka hemma då kollar matte var

vi egentligen var.

Himla tur att hon har så superbra lokalsinne i skogen.

Hur som helst så hittades det visst ännu fler trevliga vägar i de trakterna som jag ska utforska.

Vem vet, kanske hittar jag flera osimmade sjöar också.

Nu ska det visst bli oväder påstår matte.

Hoppas verkligen att lappmöglet håller sej borta, hellre hälsovådligt regn bara jag slipper gå ut!