Ganska normal hundag.

Morgontoalett, slappande och sen dags för längre runda.

Inledde med en sväng i utkanten av hemmaskogen.

Skulle inte ta långrundan i den enligt matte.

Skulle egentligen ha gått över campingen, men matte ändrade sej

Den här isgatan var inte intressant att testa.

Tog vägen genom den lilla skogsdungen istället.

Att jag helt plötsligt har onödigt koppel beror på att det kom en hund längre bort.  

Konstig männsika hade den med sej som gapade om att jag inte alls skulle vara där, för där var de!

Jaha och?????

Vi rymdes båda två och det såg faktiskt ut som om hunden ville leka med mej.

Men tråkmänniskor ödslas det ingen energi på.

Gick bara rakt genom skogen.

Hamnade på spårvägen för då kan jag komma till de stora ödsliga skogarna.

Mycket trevligare.

Men så fick jag en idé.

Med tanke på att jag vågade vara en meter från hästmonstren igår så känner jag mej oövervinnelig.

Kolla stentuffa svamphunden!

Inget onödigt koppel, inte lockande med en massa bitar av vildgris korv.

Äsch, det är faktiskt bara att promenera rakt över bron.

Var bara fånigt att tro att den var läskig!

Matte höll på att tappa hakan, hon hade varken lockat eller ens funderat på att gå över den. 

Den är ganska hög så matte som har höjdskräck tittar definitivt inte neråt eller åt sidorna.

Syns kanske lite på bilden hur långt ner jag är.

Vildagris korven har jag sen länge käkat upp, men jag hade väldigt roligt med en ölburk jag hittade.

Kändes som en bra belöning  att busa med den.

Det har var definitivt mindre bra.

Onödiga isen försöker överta min sjö igen.  

Den var ju död för ett par dagar sen, så det ska den fortsätta att vara.

Den har i alla fall inte lagt beslag på hela sjön.

Jag ska ha mitt vatten ifred!!!!!!!

Hittade ett litet trevligt hus.

Enligt matte ska de som väntar på spårvagen sitta där inne om det är dåligt väder.

Tyvärr hade de inte glömt några skoj fynd.

Sen var det dags igen.

Nästa läskiga bro.

Matte stod bara och gapade när jag sprang över den som om jag aldrig gjort annat.

Förra gången då tvärnitade jag och vägrade gå i närheten av den.

Nu ansåg inte matte att vi skulle fortsätta längs spårvägen så jag skulle tillbaka, hon visade sej inte på bron.

Men nu var jag smart.......

Äsch, det var faktiskt lättare att simma över den lilla ån som rinner mellan mina sjöar.

Ansåg att jag behövde ett bad som belöning för mina helt frivilliga broäventyr.

Tog vägen genom skogen och hittade underliga knallrosa pinnar.

Funderade på att ta med nån, men de satt så hårt fast att jag gav upp.

I stället så såg jag till att sköta pälsen ordentligt.

Är onödiga isen på sjön så kan den anfalla spagroparna också.

På väg hem.

Funderade på en brottningsmatch med vägkonen.

Men det satt nån korkad skylt på den så jag fick lägga ner planerna.

På Heden så ligger det en massa trädstammar av nån outgrundlig anledning.

Matte tyckte att jag kunde träna balansgång.

Tyckte inte jag så jag slapp.

Hade väl utfört storverk så det räcker med att alldeles frivilligt springa på båda fd läbbiga broarna.

Gick hem och slappade.

När jag skulle gå ut på eftermiddagsrunda så hade någon skickat en massa hälsovådligt regn och

en mindre storm till Malmköping.

Äckligt ville inte vara ute så jag såg till att komma in igen.