I dag skulle jag åka till Eskilstuna och vara hundlig assistent till mattes mamma.

Men innan det jobbet så var jag på min vanliga skogsrunda.

Blev en skog som jag inte hade besökt på ett tag.

Äckligt!

Ok, jag har faktiskt åkt en mil norrut, men att lappmöglet skulle finnas där det trodde varken jag 

eller matte.

Matte sa fula ord om isig väg eftersom hon inte hade de där extra klorna till sina kängor med sej.

Ser ni mej?

Matte kan i vanlig ordning inte bestämma sej för om vi ska ta vägen till höger eller den till vänster. 

Medan hon försökte fatta beslut så roade jag mej.

Ljuvliga, underbara spa!!!!!

Hittade för övrigt mängder med underbara spagropar.

Efter att ha gått en bra bit och jag hade dessutom försökt jobba så ansåg jag att vi skulle gå här.

Om jag följer den här stigen långt in i skogen så kommer jag till sjön som skitmatte dolt för mej.

Nä sa skitmatte, där ska vi inte gå idag.

Dåliga ursäkten att hon hade rena stadskläder och inte ville skita ner dom.

Vadå, stadskläder?

Jag har minsann samma päls var jag än befinner mej, förresten så skulle nog inte hennes kläder må

dåligt av en eller annan lerinpackning.

Blev vägen istället.

Var länge sen jag gick där så jag hade mycket att pyssla med.

Som här, fina kantareller.

Behöver jag tala om att de står kvar i skogen?

Tröttnade på vägen och drog in i skogen.

Jobbade mycket.

Fina Bleka taggsvampar.

Tänkte att de kanske skulle passa matte.

Nä, tråkmänniska hon ville inte ha dom heller!

Inte blev det bättre här.

Är inte så väldigt långt kvar till två av mina bra sjöar.

Alltså hade jag en massa planer, typ trevliga bad och sånt.

Nähä, dit har vi inte tid att gå, måste tillbaka mot bilen nu för att hinna i tid.

Äsch, tid är ett dumt mänskligt påfund!!!!

Men det var ju bara att följa med, nästa viktiga uppdrag väntade.

Fast innan jag nådde bilen................................

Detta är en fullkomligt unik bild!

Troligen första och sista gången ni ser en sån.

Hade det varit ljud så hade ni fått höra hur jag morrade från klospetsarna och svor rejält åt de

hundätande hästmonstren.

Fick för mej att de kanske skulle försöka tugga i sej matte också så jag försökte faktiskt försvara henne.

Som sagt hade det varit ljud så hade ni hört mattes hysteriska fnitter och pladder om snälla och

vackra hästar.

Tycker att hon borde ha varit lite tacksam för att jag faktiskt försökte försvara henne med mitt liv som 

insats.

Kände väldigt skönt att kunna slänga mej in i min bil.

Både jag och matte överlevde.

Ska förövrigt skicka henne på kurs så han fattar hur farliga såna där monster är.

Åkte vidare till Eskilstuna för mitt hundliga assistent uppdrag.

Började med att bjuda mej på lunch.

Människorna åt nån soppa, men jag serverades smarriga rester av pyttipanna.

Mycket gott.

Mitt assistentuppdrag bestod mest av att kolla så matte inte virrade till allt för mycket.

Jag låg alltså mest under bordet medan hon klättrade runt och satte upp några gardiner.

För övrigt så tog det på mina hundliga krafter att försvara matte mot monstren så jag behövde vila.

Efter besöket hos mattes mamma så fick jag passa min bil.

Matte skulle som vanligt till Rudis mattes tråkjobb.

Tydligen så hade hon och Rudis matte ägnat sej åt mänskligt tråkprat också. 

Sen jag kom hem har jag mest slappat frånsett en vanlig runda ute.