Under över alla under, matte kom ur sängen i morse.

Men det gnälls, känsliga människor.

Tydligen gör nacken väldigt ont och det är problem med att sitta om det

inte är i soffan.

Mänskligt larv att ha en kudde för att sitta på en stol.

Jag kan minsann sova direkt på golvet utan fjantiga kuddar!

Klarade av morgonrundan ihop med en haltande matte, sen slappade jag ett tag.

Så skulle jag ha en längre runda.

Eftersom matte var oinspirerad så fick jag välja väg nästan själv.

Jag valde faktiskt en upptrampad stig som leder till en väg som ibland är plogad.

Här hör jag nåt intressant.

Cleo kom rusande i skogen!

Dejter är ju alltid trevligt, fast det blev tyvärr en ganska kort idag.

Cleo skulle hem och ta hand om nån hantverkare.

Inte var vägen plogad, men det fanns en smal upptrampad stig efter Cleo och

hennes matte. Bra för det var faktiskt länge sen jag gick där.

Snödjupet är inte att leka med.

Jag tycker synd om alla mina mindre hundkompisar.

När jag har det jobbigt så måste de ha ett rent helvete att ta sej fram.

Turen var med mej.

Den är liten men det är vatten och jag kan spaa!!!!

Nu är det jobbigt. Slut på upptramapd stig.

Matte tyckte att vi skulle prova att gå en bit till.

Alltså skickade jag matte först och sen håll jag mej precis bakom henne.

Blev gnäll, jag trampade henne på benen och hon nästan sparkade på mej.

Mattes byxor skymtar bredvid mej.

Enligt matte skulle jag ha gått först och plöjt väg åt henne.

Skulle inte tro det, nån nytta ska jag väl ha av henne.

Här tog det roliga slut.

Gamla översnöade Hälgespår är inte användbara och matte hade ganska ordentligt

ont i ena benet.

Nåt efter gårdagens vurpa.

Snön nädde nästan matte till knäna så vi vände.

Jag kan visst vara först!

Matte hade ju vänligt trampat upp stig åt mej så nu fanns det ingen anledning att

vara bakom henne.

Var mycket lättare att gå tillbaka.

Syns inte på bilden men snövallen är jättehög.

Jag hade som vanligt inga bekymmer med den, men ledbrutna matte,,,,,

Ni skulle ha sett hennes kravlande eller antagligen inte.

Hon ville inte snörulla och dunsa ner på vägen och göra sej mer illa.

Över snövallen kom hon utan snörullning.

Gick en annan väg hemåt.

Typiskt vårtecken. En underbart porlande bäck.

Gissa vem som satt fast i onödiga kopplet??????

Hade ju bara tänkt bada liiite eller så.

Livet är djupt orättvist.

Jag sitter fast i onödigt koppel och alla änder de får minsann simma i vattnet!

Tänk om jag fått slänga mej i för i alla fall ett dopp tillsammans med änderna.

Skitmatte släpade med mej utan att jag ens fått stoppa en tass i vattnet.

Avslutar med en kort film där jag spaar.

Mest för er som inte hört mitt spaskall.

Tyvärr låter jag lite avslagen, beror på att det är så sällan som jag kan avge mina

spaskall just nu