Haft en alldeles vanlig hundag.

Blev i alla fall skjutsad till skogen med Vithajssjön.

Äckelsnön gör ju att det inte finns så många ställen att vara på i mina skogar.

Trist detta med att bara ha några plogade vägar att hålla till på.

Har precis anlänt till skogen och nu gäller det att leta.

Jodå jag lyckades gräva fram en grankotte så hundlivet känns ganska bra och

jag kan inpektera skogen.

Ingen lokal sommar över Vithajssjön inte.

Bara en massa äcklig snö och onödig is.

Men isen är nog inte att lita på.

De som har alla förklädda vithajar i sjön brukar borra en massa trevliga hål i isen.

Inte ett spår av såna och inga människospår heller.

Personligen så gillar jag opålitlig is.

Som här, det vara bara att hoppa lite så hade jag en spagrop.

Visst lite jobb med att ta bort onödig is men sen så ekade mitt spaskall över skogen.

Där vägen delar sej fick jag välja själv.

Valde vägen mot Skattkistesjön eftersom jag kände för att kolla en del efter den.

Som en bra bäck för skuminpackningar.

Självklart så dolde onödiga isen både vatten och evemtuellt skum.

Hittad bara en stor snökocka som jag roade mej med istället.

Depp.

Jag tyckte att vi skulle gå en bra runda inne i skogen .

Egentligen tyckte matte också det, men det där eländiga vita förhidrade effektivt

alla såna planer.

Vad säjs om min nya look?

Ska jag lägga mej till med vitt skägg??

Har ju bestämt att det är dags för vår nu alltså letar jag vårtecken.

Det här är ett sånt.

Solen och värmen från berget gör att det bildas istappar.

Alltså är det snart vår, eller i alla fall ett tecken på att snön kan försvinna.

Tänkte ta en annan trevlig väg i skogen.

Nähä, höll på att drunkna i snöeländet.

Är trött på att inte kunna gå där jag vill!

När snön försvinner så kommer jag att vara strängt upptagen med att kolla alla

mina bra stigar.

Inte kom jag till Skattkistesjön heller.

Vägen går väldigt nära järnvägen en liten bit och då måste jag ha onödigt koppel.

Normalt brukar vi höra ett eller två tåg på ett par timmar i den skogen.

Nu kom det fem tåg, ett väldigt liv på alla tåg som tutar vid en obevakad

övergång.

Alltså bestämde matte att vi skulle vända och förresten så påstod hon att hon

vet att även Skattekistesjön är täckt av onödiga isen.

Det har hon visst sett när vi åkt tåg.

Tillbaka vid Vithajssjön så kollade jag under en bod.

Jag behöver verkligen äga en lång slang.

Inte för att jag vet vad jag ska ha den till, men den är säkert bra till nåt.

Om inte annat kanske det går att byta in den mot grisöron.

Som vanligt så la sej matte i och jag fick inte alls ta med den.

Jag BEHÖVER en slang!!!!!!!

Medan jag var långt bort så hade Hälge med flock passerat.

Alldeles färska spår av tre stycken som minsann gått ut på Vithajssjön.

Men den isen ska man inte gå på.

Spåren är alldeles mörka eftersom det trängt upp vatten.

Hälge hade nog tur som klarade sej för spåren försvann upp i skogen sen.

Åkte hem och åt lunch och slappade.

När jag gick ut på eftermiddan så träffade jag min tjej Frida och hennes

lillasyster.

Har inte träffat dom på länge och sist var lillasyster väldigt liten valp.

Nu var hon mycket större och blev kär i mej.

Tro nu inte att matte hade nån kamera med sej inte.

Nä, den var hemma.

Så avskutningsvis den där texten som jag lovade igår om oss hundar och

fyrverkerier.

Den kommer från Marie Ström

Inte sällan kan smärta orsaka rädsla, en "enkel" öroninflammation kan göra så att hunden känner fruktansvärda smärtor i sina öron och inuti huvudet när det smäller. Men även andra smärtor t ex nacken, ryggen, höfter...

Så här skriver Riekje van Zanten på sin ttouch-sida:
En hund som är rädd för fyrverkerier har antagligen spänningar i bakre ryggen, bakben och svans och tycker nog inte om kontakt med eller runt sina tassar. Kan också vara så att underbenen, svans och öron känns kalla.

 www.tellingtonmetoden.se

Ska försöka hinna besvara alla era kommentarer i kväll. och titta in hos en del av er,