Egentligen så skulle jag ha visat framtassarna som svamphund idag men det

blev inställt eftersom en som skulle med blev sjuk.

Men jag skulle ju i alla fall på min dagliga skogsrunda.

Började så bra, in i min bil och så åkte vi.

Blev mindre bra.............

Hamnade vid Sagostigen.

Där finns ju alla monster och jag har ju bestämt mej för att Sagostigen är livsfarlig.

Första hindret var ju vid gindarna.

Hemska blå komonstret stod och väntade på svamphundsfrukost.

Här nedan finns det några sekunder film (förnedringsfilm) när jag skäller

ut hemska monstret.

Visst syns det att monstret bara väntar på att sätta tänderna i mej.

Normalt är jag en mycket tyst hund, men komonster ska skällas ut.

Vidriga är de, särskilt de som är blå.

Framme där min bil ska stå.

Jag tänker INTE kliva ur.

Det finns minsann hästmonster och levande grisöron i närheten.

Vill till skogen men matte kunde ha valt andra vägar dit.

Tog tid att få mej ur bilen och skitmatte var snabb med att stänga dörren så jag

kunde inte kasta mej in igen heller.

Här är de. Hästmonstren som väntar på svamphundsfrukost.

Itte som äger Sagostigen tyckte att jag överdrev när jag försökte smyga lååångt

bort från monstren.

Jag överdrev inte alls, jag är rädd om mitt hundliv!

Dessutom stod matte och pratade med både hästmonster och människor i flera

timmar, typ nästan hela dagen.

Enligt henne var det bara några minuter, men jag vet att hon inte har någon

tidsuppfattning.

Som om det inte räckte med hästmonstren, där finns ju staketet som anfaller hundar

också.

Till slut så fick jag äntligen röra mej från alla hemska saker.

Enligt matte såg jag ut som en förvuxen tax med extremt korta ben.

Äntligen av med onödiga kopplet och jag springer för mitt liv mot tryggheten i skogen.

Av alla hemska upplevelser så blir ju magen i olag.

Var alltså tvungen att uppsöka första bästa gran, syns knappt under den.

Men hämnden är ljuv.

Jag började självklart att jobba när jag lugnat ner mej.

Ha, ha svarta trumpeterna är inte döda!

Jag hittade massor med fina, kan matte gärna ha som utsätter mej för en massa

livsfarliga monster.

Svalkade mej i min favoritspagrop.

Kan tala om att det behövdes verkligen.

Jobbade ännu mer som svamphund och hittade mera svarta trumpeter,

kantareller och rödgul trumpetsvamp.

Några såna här Biskopsmössor också.

Men de står kvar i skogen, enligt matte så är de inte så mycket att ha och de har

en giftig dubbelgångare också som heter lömsk biskopsmössa.

Jag syns knappt men om jag fortsätter här så kommer jag till jägarnas tillhåll

jaktstugan. Hade alltså planer på tunnrullning.

Skitmatte vägrade.

Äntligen var min bäsk i perfekt skick.

Alldeles lagom med vatten så jag grejade mycket.

Här har jag och matte helt skilda planer.

Hon tänker gå tillbaka till alla monster.

Jag funderar på att sticka iväg genom skogen till min andra Sörmlandsledsetapp

följa den ett par kilometer medan matte tar min bil och åker ännu flera kilometer

för att hämta mej.

Fick bara höra att jag inte alls skulle hitta på dumheter, räckte med förra gången

när jag var på rymmen i 10 minuter för att slippa monstren.

Slutade så här för att jag inte skulle rymma.

Men jag tänker inte ta ett steg till mot min avrättning!

Tyvärr så vann matte och jag släpades med mot de utsvultna monstren.

Så här kan man också passera våldsamma staket och hästmonster.

Jag höll mej så långt bort jag bara kunde och vägrade titta.

Skitmatte pratade med monstren som kastade lystna blickar på mej.

Ett rent under att de inte kastade sej över mej.

Tillbaka på Sagostigen och de levande Grisöronen vill ha Svamphundslunch.

Matte bör lära sej att ställa bilen någon annanstans så jag slipper passera dom.

Här finns tryggheten, bara matte kunde snabba på med att låsa upp så

jag kommer in i min bil.

På väg där ifrån så skällde jag ut blå komonstret igen.

När jag är nästan hemma så måste jag åka över järnvägen.

Bommarna var nere så vi fick vänta ett par minuter.

Jag blev fruktansvärt upprörd när tåget kom. Bestämde mej för att det också var ett

monster och skällde ut det.

Skitmatte påstod att jag var överdrivet larvig.

Resten av dagen har jag mest slappat, alla montermöten tog på mina hundliga

krafter.