I dag skulle jag jobba som fyrbent etappledare igen.

Min andra Sörmlandsledsetapp skulle kollas innan stora tråkveckan inleds

imorgon.

Åkte alltså till Sagostigen för att fortsätta ut på etapp 22:2 och jobba.

Normalt tycker jag ju att det är väldigt trevligt att åka till Sagostigen.

Men nu har jag ändrat uppfattning.

Började redan vid grindarna.

Matte öppnade och körde in. Så skulle grinden stängas.

  

Hemska blå komonstret stod kvar och blängde på mej.

Jag var fullkomligt hysterisk i min bil.

Övertygad om att det antingen skulle kasta sej över matte eller försöka tränga sej

in i min bil för att äta svamphund till frukost.

Inte blev det bättre av att jag såg hur matte tog i monstret och påstod att det

fortfarande var konstgjort.

Är det inte alls, det försöker bara se så ut för att lättare kunna tugga på hundar

i allmänhet och svamphundar i synnerhet.

Matte körde i alla fall vidare in på området och jag var mycket upprörd.

Tänkte inte kliva ur min bil.

Men efter massor med övertalning och mattes tappade tålamod så klev jag ur.

Bara för att höra ett hästmonster gnägga från sitt monsterhus.

Kom inte in i bilen eftersom skitmatte stängt dörren och vägrade öppna.

  

Vände mej om och upptäckte de levande grisöronen.

Bestämde mej för att de också äter hundar.

Jag ville bara bort och visste inte vart jag skulle ta vägen.

Matte släpade iväg mej mot Sörmlandsleden (innebar att jag var tvungen att

passera monsterhuset med hästarna, hjärtinfarkten var nära).

  

Nästa läskiga sak.

Ska inte ligga nåt underligt grått där, säkert en fälla gillrad av hästmonstren i

maskopi med komonstret och levande grisöronen.

Släpades förbi av matte som påstod att jag var så fånig att det inte fanns ord

för det.

Jag skulle uppföra mej som den normala hund jag är och inte som nån fjant.

Vadå, jag vill faktiskt leva ett tag till och jag svävade i livsfara!!!!

  

Av med onödiga kopplet och nu gäller det att nå tryggheten i skogen.

Bara det att staketet som syns också är livsfarligt.

Det har gett mej en rejäl käftsmäll en gång så det ingår i samma kategori som

de andra monstren.

Lyckades klara mej från att bli anfallen av staketet och kom till tryggheten i skogen.

  

Efter att ha lugnat ner mej i några trevliga spagropar så jobbade jag.

Gott om svamp var det så det blev hårt slit.

  

Passade på att kolla min favoritspagrop medan matte läste gästbok.

För övrigt behövde reflexvästen ett antal nya snygga lerfläckar.

  

Hittade mängder med Svart trumpetsvamp idag igen.

De fanns precis överallt.

Fast matte säjer att nu håller de på och tar slut, tror jag inte på.

Blev en massa trattkantareller och rödgul trumpetsvamp också.

  

Jag la mer mycket tid och arbete på bäcken.

Som här det ska inte flyta mindre grenar i den, alltså städade jag bort den.

Min bäck ska alltid vara i perfekt skick.

  

Detta vet jag inte vad det är.

Enligt matte en huvudlös svamphund och en mycket bra illustration på hur korkad

jag var idag.

Jag är en mycket smart hund som är rädd om mitt liv!!!

Efter att ha kollat att allt var i sin ordning överallt så var det dags att gå till

bilen igen.

Då hände det som aldrig förut hänt.

  

Titta mitt i bilden så syns det en ljus prick.

Det är jag.

Kom nu sa matte och fortsatte gå.

Men jag kom inte.

I stället så stack jag från matte, tänkte absolut INTE gå till Sagostigen och alla

monster.

Det finns minsann andra vägar ut ur skogen.

Jag hörde avlägset hur matte ropade och visslade.

Aldrig att jag tänkte gå till alla monster.

Tänkte ta en helt annan väg och hoppades på att matte skulle komma efter.

  

Men till slut var jag tvungen att vända.

Matte lät ganska både arg och förtvivlad.

Jag var nog borta i 10 minuter och så länge har jag aldrig varit borta.

Matte blev väldigt glad när jag kom rusande genom skogen.

Fick onödigt koppel för att inte rymma igen.

  

Vi närmar oss monstrens tillhåll menar Sagostigen och jag har inlett en sittstrejk.

Tänker inte resa på mej, tänker inte gå en meter, tänker inte sluta som

monstermat!!!!!!!

Men jag släpades iväg som en kedjefånge på väg till sin avrättning.

Funderade på vad jag gjort för ont eftersom mitt liv skulle ta slut efter bara

6,5 år, jag har mycket kvar att göra.

Ville inte passera staketet som slåss utan försökte ta mej upp i skogen.

Gick inte.

Matte bara gick och uppförde sej som om det inte alls fanns nåt hemskt staket.

  

Ännu värre

Bakom hemska staketet står det två hästmonster!

Såg hur de tittade utsvultet på mej.

Matte måste vara extremt korkad för hon pratade med monstren om hur fina de var

och inte fick hon stryk av staketet heller.

Fattar hon inte hur farligt det faktiskt är?

Som genom ett under, hade nog massaor med skyddsänglar med mej, så kom jag

till min bil utan att sluta som monsterföda.

Men levande grisöronen tittade lyset på mej.

  

Äntligen i säkerhet i min bil!!!!!!

Är alldeles utmattad efter alla skräckupplevelser men väldigt glad för att jag

fortfarande lever!

Bara det att matte hotar med dagliga besök på Sagostigen så jag slutar att larva

mej.

Alternativt studiebesök i monsterhus.

Sov gott av utmattning hela eftermiddagen.

Fast matte påstår att jag legat och skällt i sömnen, inte alls omöjligt för jag hade

en massa mardrömmar.