Innan jag berättar om dagen..........

Under detta inlägg så finns artikeln från Land att läsa för alla er som inte kommer åt tidningen.

Åter till min hunddag.

Blev inte skjutsad någonstans idag.

Trött matte påstod att det kunde räcka med hemmaskogarna.

Blev bra för jag fick gå en rejäl långrunda där jag brukar kunna göra massor med fynd.

Började lite lätt med svamphundsjobb.

Vid det här huset brukar jag kunna göra trevliga fynd ibland.

Försöker smita för att göra såna, pinnen har jag bara för att det ska se oskyldigt ut.

Men matte begrep vad jag hade för planer så jag blev tyvärr avbruten.

Missade säkert massor med skoj saker.

Återgick till svamphundsjobbet istället.

Så passerade jag huset som tappade sin veranda i vintras.

Där brukar jag ju göra en massa trevliga dunkfynd.

Inte en endaste dunk fanns det, hittade bara en ölburk.

Fast det såg inte ut som om de som har huset varit där på väldigt, väldigt länge.

Roade mej ganska mycket med ölburken.

Men i ett dike gjorde jag ett bättre fynd.

En gammal boll.

Den la jag beslag på och hade väldigt skoj med.

Spaade ihop med den och det gick alldeles utmärkt.

Detta är inte nån av mina smartare idéer.

La den bland massor med stinkkremlor och tänkte att det skulle bli bollbus som

belöning.

Jag borde ju veta att de där stinkkremlorna är oätliga så de ska jag inte markera.

Gick mycket bättre att få bollbus belöning när jag hittade Karl Johan.

Sen glömde jag bollen.

Skulle kolla ett av alla mina svampställen.

Titta bredvid mej, ser ni det vita?

Just det en av alla mina gömda dunkar!

Fast egentligen så var det de här trattkantarellerna som jag hittade och dunken

fanns precis bredvid.

Övergav bollen (som är gömd) till förmån för dunken.

Hittade ännu mer trattkantareller i plockstorlek så det blev en massa dunkbus

som belöning.

Titta noga så syns jag bakom trädstammen i mitten av bilden.

Jag håller på och gömmer dunken eftersom jag tänker använda den fler gånger.

Nu är den noggrannt gömd så ingen annan hittar den.

Till slut efter nästan tre timmar i skogen så hamnade jag vid min närmaste sjö.

Eftersom jag missade alla bad igår så tog jag igen det ordentligt idag.

Hemma igen så slappade jag och åt lite på det lilla benet jag fick igår.

När det var dags för eftermiddagsrunda så tog jag en sväng i min närmaste skog.

Ägnade mesta tiden åt att jobba.

Alla de här rimskivlingarna (rynkad tofsskivling) skulle jag ha hittat för ett par

dagar sen för de var för gamla.

Men jag nosade upp kantareller, svart trumpetsvamp, trattkantareller, karl johan

och lite annat.

Hann faktiskt koppla av med en del pinnbus också.

Men så började hälsovådliga regnet att falla.

Då ska jag hem och för en gångs skull så fick jag matte med mej.

Men när jag kom hem hade det slutat igen.

Matte pratar om att imorgon så ska jag på en sån där bra långrunda med egna mackor

till mej.

Så avslutningsvis så tänkte jag hälsa alla mina nya besökare välkomna.

Senaste dagarna har besöksstatistiken skjutit i höjden.

VÄLKOMNA ALLIHOP till min blogg och mitt hundliv.

Jag blir jätteglad om ni lämnar en kommentar eller ett avtryck i gästboken.

Den sistnämnda hittar ni nästan längst ner i menyn till vänster.

Till alla er som inte får tag på Land.

Här är artikeltexten.

Han kommer brakande bland träden med svansen i vädret, pigga ögon och en pinne i högsta hugg. Kanske kan den här människan – Lands utsända reporter med kamera och block i handen - vara en kul lekkompis som vill kasta med pinnen en stund?

Sigge har gener från två fullfjättrade vallhundsraser. Det absolut bästa han vet är därför att jobba. Är det inte pinnkastning som gäller så tar han gärna ett spabad i en grop där han får en skön lerinpackning för pälsen.

Att Sigge har en utmärkt nos och är duktig på att hitta svamp upptäckte matte Helena Andersson rätt omgående, den där våren för fyra år sedan, när hon tog sig an sin omplaceringshund. Han var två år då och hade ett brokigt förflutet. Född hemma hos en missbrukare, såld första gången för 50 kronor på torget och sedan såld om och om igen. Först när han kom till Helena fick han ett tryggt hem.

Sigge är min första hund. Tidigare har jag varit den ständiga hundvakten men aldrig haft någon egen, berättar Helena.

Hon är en van svampplockare och mer eller mindre uppvuxen i svampskogen. Dessutom har hon hand om tillsynen av två etapper av Sörmlandsleden. Hon går i skogen timmar varje dag eftersom Sigge behöver komma ut. Så här års har hon alltid svampkniv och borste i en korg på armen om det skulle dyka upp ett svampställe.

Sigge är ju en hund som gillar att ha en uppgift. När jag skulle lära honom att hitta svamp så började jag med att låta honom leta godis i skogen. Sedan fick han nosa på en svamp och så fick han massor med beröm. ”Åh, jag får ett jobb, va roligt” såg det ut som han tänkte.

Jag trodde aldrig att det skulle gå så fort och vara så enkelt för honom att lära sig.

Nu säger jag bara jobba Sigge så far han iväg och letar. Han markerar med nosen och tar ögonkontakt så fort han hittar svamp säger Helena.

Om matte befinner sig lite längre bort så tar an helt sonika en svamp i munnen så att Helena ska se. När hon frågar om det finns mer så visar han var. Han har till och med plockat svamp själv och lagt i korgen. Äter svampen gör han däremot inte.

En gång hittade Sigge ett kantarellställe där jag och min mamma plockade 52 liter svamp, det var helt otroligt. Till slut sa mamma att hon inte orkade plocka mera. Det har aldrig hänt förut säger Helena och skrattar.

Men det var inte kantareller utan murklor som Sigge först lärde sig att hitta. Sedan blev han så entusiastisk att han markerade allt i svampväg – från giftiga vita flugsvampar till mer ätliga sorter.

Men eftersom Helena nonchalerade honom när han visade giftiga svampar så lärde ha sig snabbt att de var ointressanta. Nu markerar han flera sorters matsvampar som kantareller, trattkantareller, trumpetsvamp, Karl Johan och blodriskor. Helenas svampkorg är nästan alltid full, från tidig vår fram tills snön kommer.

Jag äter själv, ger bort, gör svampkryddor och fryser in. Svamp är så gott det kan man inte få för mycket av säger hon.

Har du något tips till andra hundägare?

Ja, träna i skogen, i rätt miljö så lär sig hunden fort.

Faktaruta

Namn: Sigge

Ålder: 6 år

Ras: blandning mellan bordercollie och den belgiska vallhunden groenendael

Familj: Matte Helena Andersson 52 år och hennes två vuxna söner

Bor: Lägenhet i Hälleforsnäs

Gör: Är en fena på att hitta svamp, badar gärna i närmsta vattendrag, gillar att hämta pinnar och förstås snygga tikar.

Läs mer: Följ Sigges äventyr i svampskogen på hans blogg

http://svamphunden.bloggagratis.se

Text och foton

Anna Björe

Så till sist.

Bildbeviset på de där 52 literna kantareller som nämns i texten.

På bilden är det jag och mattes mamma som just då inte ville plocka mer.