Idag var det en sån där dag när Jolina skulle följa med mej ut på förmiddan.

Mycket trevligt med tiksällskap.

Matte hade planer på att vi skulle ha gått till den där plogade vägen som vi upptäckte igår.

Men eftersom Jolina var med blev det inte så.

Måste gå långt i onödigt koppel innan vi kan vara lösa.

Gå långt med två kopplade hundar varav en (inte jag) drar ordentligt klarar inte mattes armar.

Eftersom den berömda snöallergin matte lider av bestämt sej för att täppa igen hennes näsa och orsaka huvudvärk så hade hon ingen lust att skjutsa oss nånstans heller.

Blev en vända runt närmaste sjön.

Fast det var nära att det inte ens blev den.

Jolina lyckades med att dra omkull matte.

Många underliga ord hördes och ett ont knä och en ond arm blev resultatet.

Äntligen av med onödiga kopplen och dags för en massa trevligt bus.

Vad som inte syns på bilden är att det börjat falla en massa äcklig snö.

Var tvungen att visa Jolina min spagrop.

Tyvärr har onödiga isen försökt invadera den.

Men hon fick hål på den och kunde spaa lite i alla fall.

Jag tog ett litet liggspa medan Jolina snöbehandlade sej efter tass och beninpackningen.

Här har jag kurs.

Lär Jolina att sjunga alla verserna i vår kampsång även tax och Parisverserna.

Hon lärde sej snabbt så nu har hon lovat att sjunga varje gång hon går ut.

Så ägnade vi oss åt att mula ner varandra i snön och andra trevliga

hundgöromål.

Ute på den lilla ön så letade vi fynd vid skärmskyddet.

Fanns inga men på bilden syns det hur vidriga snön börjat vräka ner.

Erkänner till och med jag längtar efter hälsovådliga regnet bara jag slipper gå ut i det.

Gav mej ut i den meterdjupa snön för att hitta lämplig gran.

Inte helt enkelt men jag lyckades till slut.

Simmade nästan tillbaka.

Det var sen jag hittade min lunch.

Mycket omtänksamt.

Någon har lagt ett rådjursben mitt på vägen.

Självklart var det min lunch tyckte jag.

Nähä, det tyckte inte matte.

Hundlivet är djupt orättvist!!!

Jag drabbades av onödiga kopplet och Jolina fick minsann vara utan.

Nåt om att jag inte skulle gå och hämta min lunch.

Ja,ja efter en stund så slapp jag det igen.

Men jag begriper inte varför matte skulle blåsa mej på en så utsökt lunch.

Efter att ha lämnat av Jolina så hon kunde passa sitt hus så gick jag hem.

Matte försökte muta mej med Dentastix.

Vadå, en sån ska jag ha varje dag efter långpromenaden och det är inte lunch.

Jag blängde ofta och mycket på skåpet där jag vet att det finns grisöron och

älgburgare.

Nä, det tänkte hon inte alls ge mej fick nöja mej med vanliga torra kulorna.