Fortfarande en massa gnäll på klenmatte.

Nu sitter visst hjärnan fast i näsan och halsen gör ont.

Så kan hon inte bestämma sej för om det är snöallergi eller om hon ska stämma nån människovalp (Adam) för allmänfarlig smittspridning.

I alla fall så lyckades jag få med mej henne till skogen.

Åkte till Grönahusen skogen och hade tur, det var plogat så gröna männen kan åka där med sina hemliga bilar.

Var ett tag sen jag var där så det var bäst att pinka in reviret.

Hade planer på att jag skulle bygga på mina fällor.

Men det är ju så förbaskat med snö att jag inte får tag på nåt bra byggmaterial.

Hittade förövrigt inte ens en grankotte idag.

Men vid de första gröna husen så lyckades jag i alla fall komma över en skoj snökockla.

Den är säkert jättehemlig.

Som sagt snön är alldeles för djup.

Jag vill ju vara i avskildhet när större behov ska göras.

Nöden har ingen lag, kommer jag inte in under granar så får jag tacka gröna männen för servicen.

De har ett litet grönt hus som det går att komma under.

Matte som inget begriper av livets väsentligheter hade bara hysteriskt roligt åt mej.

På vägen mellan några av de andra gröna husen så fyndade jag.

En plankbit.

Säkert gröna männen som tappat den och då är den väldigt hemlig.

Bara för det la jag beslag på den och hade mycket skoj.

Alla gröna männens hemliga saker tillhör mej.

Vid sista gröna huset hade de slutat ploga vägen.

Dags att vända.

Jag står upp på bilden och har snö långt över magen.

Sist var den vägen plogad men det har trillat ner en massa mer snö sen dess.

Får alltså vänta med att gå den vägen ett tag till.

Är det sånt här som kallas vårtecken?

Vid ett grönt hus så har det kommit fram grus!

Mycket trevligt att få känna grus under tassarna igen, även om det bara var en liten fläck.

Sen fick jag lite bekymmer.

Hade hemliga plankbiten kvar men det stack upp en hemlig pinne ur snön också.

Kunde inte riktigt bestämma mej för om jag skulle behålla plankbiten eller ta pinnen.

Båda skulle jag inte få med mej.

Efter en massa grävande så fick jag loss hemliga pinnen.

Bestämde mej för att behålla den och gräva ner plankbiten.

Stolt bar jag iväg på dagens andra hemliga fynd.

Hade mycket skoj med den innan jag grävde ner den i en snödriva.

Självklart så sjöng jag högt vår kampsång under hela skogsrundan.

Det gör jag förövrigt så fort jag sätter tassarna utanför dörren.

Resten av dagen har det inte hänt så mycket.

När jag kom hem så intog matte soffan och där har hon legat och snörvlat större delen av dagen.

Fast jag har hört att hon tror att det värsta är över nu.

Hoppas jag för jag är utled på mänskligt gnäll.