Min synnerligen glömska och förvirrade matte fortsätter

att glömma och göra underliga saker.

I morse så gjorde hon sitt bästa för att skicka i väg sin kamera

istället för en burk salva!

Ja,ja hon kom på innan hon klistrat igen att nåt inte stämde när

burken stod på köksbordet och kuvertet innehöll nåt annat som

visade sej vara kameran väl inslagen i papper.

I alla fall så kom hon ihåg att jag skulle åka till skogen.

Dessutom så kom hon ihåg både min reflexväst och sina stövlar.

Fick ju åka till min älskade bäck i Rosmossen.

Hade väldigt mycket att göra med den.

Den bäcken är lite speciell för mej.

När jag flyttade till matte så höll hon på och letade stigar till det som sen blev en

del av Sörmlandsleden.

Jag utsåg omgående bäcken till mitt område och sen dess har jag alltid grejat extra

mycket med den.

Den måste ju vara i perfekt skick för vandrande hundar.

Frånsett allt bäckjobb så flyttade jag runt på felplacerade träd och andra viktiga

hundgöromål.

Till slut så var jag bakom jägarnas tillhåll jaktstugan.

Tänkte att det kanske skulle kunna finnas smaskiga älgrester åt mej.

Nädå, de var borta.

Hittade bara några torra brödskivor.

Ska det vara mat för en hund det?

Så kände jag ju för tunnrullning.

Men jägarna har ju trott att de är listiga och satt fast min tunna.

Här kämpar jag och skam den svamphund som ger sej.

Titta!

Nu händer det saker.

Snart har jag fått loss den.

Svamphundens list överträffar jägarnas!

Självklart lyckades jag få bort den och sen rullade jag tunna länge och mycket

ordentligt.

Matte bara ruskar på hvudet åt mej och mitt tunnrullande.

Tycker att hon ska prova, det är jätteskoj.

Sen fortsatte vi i skogen.

Jobbade lite som svamphund men matte bara berömde och gav mej godis.

Svampen är kvar i skogen.

Så hörde jag något.

Jag stod alldeles stilla och bara lyssnade och luktade.

Matte började ana att det var nåt vilt nära oss.

Märkte inte ens att matte helt plötsligt var bakom mej.

Hon stod med kameran klar och trodde att det var en älg på gång.

Mattes plan var att fånga den på bild.

Men..........

Precis när denna bild var tagen så låg matte på mage med ett hårt grepp i mitt

halsband.

Det var den lilla dinousarien eller jättelika monstergalten vilda grisen som visade sej.

Matte tror att det är den som skymtar som en svart prick ganska mitt i bilden.

Att hon hamnade på mage och nästan på mej berodde på att hon skulle ha

tag i mitt halsband innan jag fick för mej att försöka hälsa på vilda grisen.

Alltså slängde hon sej bara handlöst fram.

Vilda grisen han försvann lika snabbt igen.

Jag var tvungen att ha onödigt koppel en stund för att inte försöka springa

efter den.

Det är tredje gången som vi ser den där jättelika saken till vild gris.

Matte tror att det är samma en alla tre gångerna.

Jag blev i alla fall av med kopplet igen och matte kom på den smarta

idén att prata ganska mycket med mej.

Nåt om att var det fler vilda grisar i närheten så skulle de höra oss.

Såg inga fler vilda grisar.

När allt (läs matte) lugnat ner sej så hittade jag min gamla stubbe som jag

tillverkar flis av.

Bestämde att den behövde byta ställe att vara på.

Alltså tog jag den med mej.

Men jag ville ju ha den lilla pinnen också.

Alltså lät jag den hänga i pälsen vid bakbenen.

Kände mej mycket smart efter denna kreativa lösning.

Resten av dagen har det inte hänt så mycket.

Jo matte sa en massa fula ord när jag skulle gå ut på eftermiddan.

Det kom massor med snöflingor här.

Men tyvärr kommer jag inte att ha nytta av dom för de smälter direkt.