Har varit en mycket hård dag i mitt eländiga hundliv.

Åkte till en av alla mina stora skogar i morse och träffade

min bästa kompis Monica.

I natt medan jag sov min skönhetssömn så kom det hälsovådligt regn.

Perfekt för det dröjde inte så länge innan jag hittade en spagrop.

Inte så stor men det är i alla fall en spagrop.

Sen jobbade jag hårt.

Om ni bara visste vilket slit det är att leta svamp åt två människor.

När jag markerat åt den ena så är det dags att markera åt den andra så

båda har sysselsättning och inte blir avundsjuka på varandra.

Dessutom måste jag ju kontrollera alla pinnar, kottar och andra viktiga

hundsaker.

Fanns svamp precis överallt.

Efter massor med hårt slit och mängder med svamp så nådde jag en av

sjöarna.

Människorna skulle fika och det var faktiskt inte fel med mackor till mej

heller.

Blir ju hungrig av allt jobbande.

Det här är viktiga hundsaker.

Alltså människorna trodde att de skulle fika i lugn och ro.

Jag äter mina mackor på tre sekunder blankt och sen är det faktiskt dags för

bad.

Alltså är det bara att hämta och presentera en massa bra tillbehör.

Jodå, det blev massor med bad.

Behövs så jag får ny energi och orkar jobba mera.

Fast det här gillar jag inte.

Någon har tagit bort de där skoj dunkarna som fanns i båten!

De borde ha tänkt på den hårt arbetande svamphundens behov av nöjen och

lämnat kvar dom.

Sen var det hårt jobb som gällde igen.

Här har jag precis visat Monica en massa svampar.

Det här är en smörsopp.

Den har helt missat instruktionerna om att såna ska växa i vägkanter, efter

stigar och liknade.

Den växer i enbart lite mossa på kanten av en sten!

Fast vi plockade inga såna idag.

Bara massor med kantareller (matte ännu mer utled på dom), svart trumpetsvamp,

rödgul trumpetsvamp och trattkantareller.

Så var det fikadags igen.

Jag badade självklart ännu mer och sen när människorna tröttnade på att

jag hela tiden duschade dom så fick jag leta godis istället.

Begriper inte varför människor som frivilligt nyttjar tortyrkammaren gnäller så

mycket när jag råkar skaka vattnet ur pälsen nära dom.

Till och med på den lilla grusvägen så fanns det små spagropar.

Jag utnyttjade självklart alla.

Vet ju inte när den där vattentjuven snor alla igen.

Så var det ännu mera jobb.

Till slut så vägrade både matte och Monica att gå i skogen utan gick bara på

vägen.

Hörde talas om att de inte ville se en svamp till.

Så den vanliga skrytbilden efter många timmars hårt jobbande.

Gissa hur mattes onda "svampkorgsarm" känns?

Tänk om gårdagens knäppa människor sett detta!

Ni som funderat om de menade allvar.

Jodå, hälsar matte de hade druckit typ en stor dunk ättika smaksatt med ett

ton citroner innan de mötte oss.

Matte bara skrattar åt dom och tycker samtidigt lite synd om människor som

orkar lägga så mycket energi på att bli så sura för att jag är duktig.

Nu är jag en mycket trött hund och ska vila.

För imorgon väntar nya äventyr.