I dag hade jag ju träff med Leonbergerbrudarna.

Var länge sen vi var i skogen tillsammans.

Självklart så hade jag planer på att kanske äntligen se stenmurkelvalpar.

Började med att fynda den gamla skon som jag har i den skogen.

Hade mycket skoj med den ett bra tag.

Äntligen så börjar min stora bra spagrop i den skogen att vara användbar.

Bara lite onödig is kvar.

Känns väldigt bra.

Titta!!!!

Cleo har helt plötsligt upptäckt spagroparnas underbara värld!

Egentligen så skulle jag ha tagit med dom på en ordentlig långrunda.

Men helt plötsligt så gjorde min ena baktass väldigt ont.

Så ont att jag ibland hoppade på tre ben.

Alltså bestämde människorna att de skulle vända.

Jag tillät inte ens matte att titta på tassen.

Haltade alltså tillbaka till bilen efter att kommit knappt halvvägs.

Väl hemma igen så vilade jag en stund och sen gjorde inte tassen ont längre.

Jag haltar inte och matte för ta i den så mycket hon vill.

Matte ber om tass och tumhållning för att det fortsätter.

Så skulle jag gå en kortare runda i onödigt koppel (hörde nåt om att ta det lugnt så inte tassen börjar krångla igen).

Längre ner på våran gata så var det en massa folk.

Sånt ska inspekteras.

Här är anledningen.

Robert Achberg och Gert Fylking.

De vandrar från Ystad till Haparanda för att samla in pengar till forskning om

prostatacancer.

Jag och matte gick hemåt igen.

Här är jag med min senaste bästa kompis.

Gert Fylking kom ifatt oss och började prata med mej.

Trevlig typ som tyckte att jag var en mycket fin och trevlig hund.

Dessutom har han fattat tjusningen med pinnar.

Jag hade vissa planer på att följa med på deras vandring.

Blev till och med erbjuden att göra det men se matte satte stopp för de planerna!

Hm, jag skulle ju ha blivit känd och tänk vad mycket skogar jag fått se för att inte tala om vilka fynd jag säkert kunnat göra.

Ja,ja jag utökade ju min bekantskapskrets med kändisar igen.

Får väl vara glad för det lilla.

I morgon så ska jag tillbaka till bombmurkelfyndet.

Jag och matte ska visa en karl från Skogsstyrelsen var de växer och han ska mäta ut hur mycket skog som ska skyddas osv.

Såg att Tessan fått skrämselhicka och trodde att det var riktiga bomber.

Namnet Bombmurkla kommer av att för länge sedan när de var vanliga så lekte ofta barn med dom.

Om man kastar en fruktkropp så exploderar den och en kladdig gegga sprids.

Men visst ska jag lägga till bombhund på mitt visitkort.

Har ju hittat en ny lokal för dom och skogen blir räddad.

Tror ni att matte är lite lagom löjligt stolt över det?

Nu ska jag vila så jag är iform inför morgondagen.