Hade en mycket tråkig början av dagen. Regn och åter regn.

Blev dessutom utsläpad alldeles mot min vilja i det.

Matte kan motionera bäst hon vill utan mej då, jag föredrar fåtöljen.

Sen fick jag åka bil med matte när hon skulle och göra ett par saker.

På väg hem så blev det äntligen lite fart på den sega dagen.

Matte fick syn på en hund som sprang efter den stora trafikerade vägen.

När hon stannade så såg både hon och jag att det var min tjej Alice.

På rymmen flera kilometer hemifrån. Matte försökte fånga henne men hon sprang sin väg igen.

Men nästa gång matte stannade så lät hon sej fångas.

Var nog tur för det kom massor med bilar och ingen verkade bry sej om att Alice sprang där.

Jag blev ju självklart överlycklig över tjejbesök i min bil.

Slutade med att både jag och Alice satt på passagerarstolen och matte uppfann nya otryckbara ord eftersom det inte var lätt att köra bil.

Hos Alice var det ingen hemma.

Alltså fick hon följa med hem till mej.

Matte ringde till polisen, men hon var inte anmäld som saknad.

Medan matte höll på och ringde så fick jag och Alice varsitt grisöra.

Här håller hon på och äter upp sitt.

Jag är ju en gentlehund så jag bjöd Alice på min mat.

Ingen visste ju hur länge hon hade varit på rymmen och hon var både hungrig och törstig.

Övervakade att hon åt ordentligt och sen åt jag också en portion med mat.

Lät henne busa med mina leksaker, fast när hon försökte lägga sej i min fåtölj så sa jag ifrån, Den är min.

Här sitter vi och filosoferar över hundlivets väsentligheter.

Matte var mest intresserad av sina telefoner ifall polisen eller Alice ägare skulle ringa.

Men de var tysta så till slut så gick vi hem till Alice.

En av hennes lillmattar var hemma och trodde att Alice var med sin husse på jobbet.

Hon hade rymt från sin husses jobb och alltså sprungit väldigt långt efter den farliga vägen.

Matte talade om för hennes lillmatte vad som hänt och bad att de skulle ringa till polisen och tala om att de fått tillbaka henne.

Men om det skett vet varken jag eller matte för Alice ägare har inte hört av sej.

Hon är i alla fall hemma igen och man får hoppas att hon inte rymmer nåt mer för nästa gång kanske inte jag och matte är ute och åker så vi kan rädda henne.

Det är födelsedag här i dag också.

Alla hundars skräck katten Penny Pök fyller 15 år.

Det finns hemska alldeles sanna historier om hur hon i yngre dagar hade som favorithobby att försöka mörda en schäfer.

Jag får en daglig smäll av henne och minst ett dagligt fräs.

Här håller skräckkatten menar Penny Pök på att äta upp sin födelsedagsmiddag.

Hon fick Whiskas så självklart bjöd jag mej också på sån. Mycket gott.

Fast hon uppskattade inte alls att få besök av ytterligare en hund.

Tur att hon inte försökte strimla Alice i alla fall.